Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tio minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet kunnat utöfvas, ty att det var på dagen,
framgår tydligen af annonsen, där det heter: »mellan
soluppgången och solnedgången».
Kanske var det någon härlig sommardag, då solen
med sina glänsande strålar lockade honom ut, eftersom
han talar om »tvänne gyllene timmar».
»Hvardera prydd med sextio diamantminuter.»
»Diamantminuter»?
Jag vet, att diamanten är den hårdaste af alla
kroppar, ja, så hård, att den endast låter slipa sig med
sitt eget pulver, jag vet, att diamanten skär glas, men
föga hade han väl skäl för detta sitt uttryck, blott och
bart därför, att minuterna, så att säga, afskära tiden i
millimeter bakom urglaset. Nej.
Jag tror helt enkelt, att det var en sådan där
poetisk själ, som mången är väl det.
»Ingen belöning utlofvas, ty de äro för evigt
förlorade».
Nå, men hvarför då sätta in annonsen? I svenskt
mynt borde den väl kostat minst en krona; däraf
sluter jag, att det var en någorlunda förmögen karl och
en originel karl, som på detta sätt ville undervisa
tidningens läsekrets om tidens dyrbarhet.
Kanske det var samme gamle man, som på
tillfrågan, hur gammal han var, svarade: Jo, jag är ett år,
ty de föregående åren af mitt lif hafva försvunnit utan
nytta.
Emellertid var det en karl, som ville hålla reda
på tiden, och säkert hade han en mycket bättre klocka
an den personen, som yttrade så här:
»Vet Ni, jag har en mycket bra klocka, ty när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
