Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tio minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har gjort till regel att aldrig söka något lån
på Christi himmelfärdsdag, ty då är det alltid regnigt,
och i regn bli alla människor tvära; ej heller går jag
någonsin i dylikt ärende före frukosten, då alla befinna
sig i ett hungrigt, nedstämdt lynne, utan strax efter
densamma, då själfva trumpenheten är glad. — —
Af det lilla sluter man till det stora.
Af ofvannämnda annons slöt jag, att tiden är
dyrbar. Om jag tittar i min portmonnä, så skall jag finna,
att där är alldeles kol svart. Där finns inte så
mycket som en silfverglimt en gång. Och däraf sluter jag,
att tiden är dålig. Ja, det är förskräckligt dåliga tider.
Icke för att skryta, mitt herrskap, men nog har
jag varit på hundratals ställen såväl i in- som i utland,
men hvar jag har kommit, och hvem jag har frågat, så
har det svarats med en suck: »Åh, det är
förskräckligt dåliga tider!»
Frågar jag en landshöfding med 16,000 kronors
lön, så skall han svara mig detsamma. Och spörjer jag
uslingen på gatan, så skall han icke blott beklaga sig,
att tiderna äro dåliga, utan äfven måltiderna.
Man prisar den gamla goda tiden. Är det månne
därför, att man då fick rida på »rapphöna» och det på
så uppskakande sätt, att om man vid resans början
händelsevis innehade 24 tänder i mun, så hade man bara
12 kvar, när man kom fram.
Är inte en liten järnvägstur mångdubbelt
angenämare?
»Den gamla goda tiden!»
Är det kanske därför, att man då omöjligen kunde
passera en half småstadsgata utan att stöta knäskålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
