Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Mikaels dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Härmed frambär den ringa tjenarinnan sin
hjärtligaste lyckönskan på Mikaels dag.»
På undersidan af det gamla konterfejet stod: Din
egen Mikael.
Öfverväldigad af mäktiga tankar och underliga
känslor, bäddade magistern ansigtet i händerna och
framstammade:
— Outgrundeliga skickelse! ... Margareta! ...
Du har således tjänat mig troget och huldat mig ömt
ett helt år under blygsam tystnad.
Han blickade på porträtterna.
— Där äro vi tjugo vårar, här äro vi sexti
vintrar, där äro vi unga och sköna, nu sitta vi gamla och
grå. Men vet du Margareta, lika visst som gammal
kärlek aldrig rostar, lika visst skall du icke länge vara
blott och bart min tjänarinna, ... du skall blifva en
hjärtepresent på Mikaels dag.
Han dolde åter ansigtet i händerna. Dörren
öppnade sig nästan ljudlöst, och in trädde den gamla
kärleken med blomstersirad namnsdagsbricka.
— Margareta, hviskade han, visande henne den
tjuguårige Mikael, älskar du honom ännu?
Margareta var sextio år, men ack, hvad hon rodnade!
— Min egen Margareta, fortfor magistern, i det
han omfamnade henne, — på söndag låta vi lysa, lilla
raring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
