- Project Runeberg -  Hur var fick sin käresta : Dramatisk framställning i två akter /
4

(1910) [MARC] [MARC] Author: Edit Wahlbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur var fick sin käresta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elisabet. Men inte vann du din älskade på
den resan.

Sofia. Nej, jag insåg snart, att Janne ej höll
tillräckligt av mig, då han ej förstod min
hemlängtan. Han ville ej bygga vårt bo i eget land, utan
lockelserna därborta höllo honom kvar. Och jag
ville ej bli hans maka där i det främmande landet.
Fri som fågeln ställde jag min färd mot nordens
ljusa nejder, då vårvindar lekte i hembjörkarnas
kronor.

Småskollärarinnan (inkommer med en stor
risknippe i famnen). God dag, flickor! Åt vem
binden I en så vacker krans?

Eva. Det är ju storskollärarinnans födelsedag
i morgon och vi skola sjunga för henne samt pryda
hennes sal med gröna kransar.

Småskollärarinnan. Det är rätt, flickor, att I
visen, huru kär hon är er, långt efter det ni
lämnat skolan. Men jag trodde, att ni alla skulle vara
på dansen i kväll. Jag såg en mängd flickor, som
kommo från staden och styrde sin kosa mot
dansberget.

Elisabet. Vi ha nog tänkt gå med, men det
är så trevligt att sitta så här tillsamman först och
tänka på att göra en glädje åt en, som vi alla
hålla av.

Karolina. Jaså, att stadsflickorna äro här igen.
Ja, då lära väl ej gossarna sakna oss.

Småskollärarinnan (samlar upp risknippen).
Nu skall jag gå att föra risknippen, som jag
samlat i skogen, till gamla Lena. Hon är ej rask i
dag och jag vill hjälpa henne att åtminstone få sin
kaffetår. — Sen kommer jag tillbaka och hjälper
er att binda.

Alla flickor. Ja, kom, kom!

(Lärarinnan går ut till höger).

Sofia. Den här småskollärarinnan är riktigt
en skatt. Skolbarnen tycka så om henne och varje
dag, då hon har tid övrig från skolbestyren, hjälper
hon någon. Jag tror, att hon därför alltid ser så
glad ut. I dag hjälper hon den ensamma Lena. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hurkaresta/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free