Ingenjör Carl Modig fattade en blyertspenna och ett stort block papper och på detta skrev han av de siffror, som advokaten nyss så finurligt trodde sig hava tytt.
Där han satt, var den unge mannen typen för en svensk man med dennes alla bästa egenskaper. Den ståtliga, smärta och raka figuren kom genom den tättsittande arbetsrocken till sin fulla rätt, de blågrå ögonen blickade klara och sympatiska, och det askblonda håret hade något vågigt i sin läggning, som ej alls missklädde den unge ingenjören.
Då han slutat med avskriften, såg han upp.
--- Jag minns den dagen --- min myndighetsdag --- för två år sedan, som vore det i går. Jag kommer så väl ihåg hur snopna både farbror och jag blevo då vi i kuvertet endast funno de här talen. Jag reste ju ett par dagar senare ned på kontinenten, som farbror minns Men jag gav mig ingen ro innan jag tytt siffrornas mysterium.
--- Nå ---
--- Jag fann den efter en veckas ihärdiga ansträngningar.
--- Såå! Men nyss sade du, att --- hm --- vem som helst ---
--- Javisst. Det är lätt --- men att komma på en nyckel, utan att någon antydning om lösningen finnes är ej så alldeles utan sina svårigheter --- men allt vad man kan och vet är ju lätt --- sedan man lärt sig det ---
--- Men, min gosse, om du redan så snart löste gåtan varför sade du mig intet?
--- Därför att jag ej visste, hur jag skulle exploatera upplysningen.
--- Och det vet du nu?
--- Ja, jag vet det. Jag har studerat allt i och den stora plan jag har i sikte och köpet av jakten var sista ledet ---
--- Aha! Kanske rent av jaktens namn »Hasard».
--- Också det.
--- Men det stod väl ej dolt ibland de här siffrorna?
--- Jo, till och med det.
Carl Modig storskrattade och den gamle advokaten betraktade honom förvånad.
--- Till saken, Carl.
--- Ja, till saken. Nyckeln ligger i alfabetets nummerföljd. A är 1, b är 2, c är 3, d är 4 och så vidare och ö är 28.
Jag kom för resten sedan ihåg, att denna nyckel använde vi redan som skolpojkar. Nå --- se nu här:
81,191,184 blir: 8=h; 1=a; 19=s; 1=a; 18=r; 4=d --- således »Hasard». Och det har jag döpt jakten till.
--- Men det är ju farligt.
--- Hasard?
--- Ja ---
--- Nej, farbror; det är roligt. Hasard är alltid roligt. Och dit försvunno således dina 81 millioner. Och de andra siffrorna gå samma väg.
Advokaten stavade:
--- 5 är e och 14 är n --- e---n det är en men på 28 kör du fast, 2 är b och 8 h och jag kan inte inse, vad en »bh» skall föreställa.
--- 28 är icke två och åtta utan tjuguåtta, det vill säga ö.
--- Således skulle det nu stå: På ena sidan bara »Hasard» och på den andra en ö?
--- Just så, farbror.
--- Gott --- låt oss fortsätta med galenskaperna. Tredje talet är 22. Alltså bb. Då ha vi »en ö bb».
--- Nej. Fortsättningen visar att 22 skall vara talet 22. Alltså: »en ö 22».
--- Må vara --- än vidare? 13 är m, 9 är i och 12 är l, det blir mil.
--- Riktigt: »en ö 22 mil»
--- Sannerligen, pojke, det tycks, som om det vore en viss mening med detta. Men det nästa talet 18,272,020? Det är r-ä-t-t. Alltså: »en ö 22 mil rätt».
Och ytterst intresserad fortsatte den åldrige mannen med tydningen intill han åter körde fast.
Han hade fått ut följande: »en ö 22 mil rätt syd ost om Tonga Tabu är en», men så kom talet 64 och det kunde ej bli annat än »fd».
Advokat Julin gissade, att det var en förkortning på förbannad eller förbaskad, men ingenjören meddelade, att det måste betyda »f. d.» eller »före detta».
Talen 135,205 och 1,518 betydde: me-te-or och sedan uppstod ingen svårighet att tyda resten.
Hela innehållet visade sig då vara:
En ö 22 mil rätt syd ost om Tonga Tabu är en f. d. meteor. 100 fot under ytan är allt järn. Abel Modig.
Advokat Julin kunde knappast tro sina ögon.
--- Verkligen! medgav han slutligen, verkligen! Och nu förstår jag vad du skall använda »Hasard» till.
--- Verkligen, citerade Modig.
---Ja visst. Du reser till den där ön sydost om Tonga Tabu --- det är ju en av Vänskapsöarna i Polynesien --- ?
Modig nickade.
--- Det är så.
--- Du reser dit och ställer i ordning gruvdrift. Du utvinner allt det metalliska järnet och tjänar tillbaka din fars bortödslade 81 millioner.
Nej!
Advokaten spratt upp.
--- Vad, vad säger du?
--- Jag skall icke bryta järnet.
--- Men --- men ---
--- Jag syftar högre, farbror. Jag sade ju nyss, att denna fars upptäckt skall hjälpa mig att utföra ett projekt Så stort att ingen ännu gjort dess make sedan människor föddes på jorden. Och att bryta järn ur bergets sköte, det har då tusentals manniskor gjort före mig.
--- Ja, men meteorjärn är väl direkt metalliskt? Och icke malm.
--- Ja visst.
--- Och det har väl ingen gjort. Brulit meteorjärn --- Nordenskiöld talade visserligen om, att eskimåer använde meteorer, som fallit ned i de arktiska trakterna, till redskap --- att de smidde av dessa järn, men att bryta järn ur en så stor jättemeteor, att den bildar en hel ö det har ännu ingen gjort.
--- Gott --- men jag har icke för avsikt att bryta järnet.
--- Men --- men ---
--- Ja, farbror skall aldrig kunna gissa det. Betänk, jag har planlagt allt under loppet av två långa år --- inrättat hela mitt studium just efter detta --- men det är: hasard.
--- Men --- men --- vad gäller det då? Du gör mig nyfiken, Carl, sjung ut, gosse.
--- Det gäller att lösa en gåta, som väl vart barn ställt för sig, då det första gången såg natthimlen, som var fullvuxen med bävan och undran sökt tyda ---
Han tystnade. Utanför på himlen syntes månens lysande skära.
Han pekade på denna.
--- Se!
--- Vad menar du?
--- Meteorön skall hjälpa mig att avlägga ett besök på månen, sade han enkelt och okonstlat, som vore detta företag alls intet exceptionellt eller farligt; hans ton var densamma, som skulle han yttrat:
--- Jag tänker mig ut i kväll för att höra litet musik.
Den gamle reste sig.
--- Du är inte klok, käre Carl, sade han endast.
