Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baron.
Det vore väl tusan — så strängt som jag har
förbjudit —
Friherrinnan.
Ts — nu svär du igen! — Hvilken ångest man
ständigt måste lefva i för detta barn! Om jag skulle
räkna alla de kvalfulla timmar jag haft för hennes
skull — ända sedan hon kom till verlden.
Baron.
Ända sedan hon kom till verlden — det var väl
själfva — rätt som det är börjar du väl tala om dina
kval innan hon kom till verlden — hvad? Var du
mycket sjuk? Hur var det, jag mins inte —
Friherrinnan.
Eugène — jag förbehåller mig! Borde du inte
snarare vara mig tacksam för att jag sä helt och
hållet lefvat mig in i den föreställningen att hon är
min. Och är det underligt, om jag inte kan bära
den tanken att det fins andra, som tro sig kunna ha
ett slags anspråk på henne.
Baron.
Seså — seså! de äro minsann alt för glada, att
hon har det som hon har det — du gör dig alltid
så många onödiga bekymmer, ängel lilla.
Friherrinnan.
Ja, det är nog sant. Jag är oförnuftig — det är
en olycka att vara en så känslig stackare, som jag.
Men du får ha litet tålamod med mig, min vän. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
