Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självdeklaration - 6. De högintellektuella - 7. Nationalekonomerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina i deras ögon samhällsomstörtande åsikter, blev den som i
egenskap av konstitutionsutskottets sekreterare spelade en huvudroll vid
författandet av 1809 års konstitution och det märkliga memorial till
ständerna som tryggade konstitutionens antagande av riksdagen. Och
denna konstitution var förvisso på sin tid ett steg i radikal riktning
efter Gustav den tredjes förenings- och säkerhetsakt. Men längre fram i
livet blev han en ledande konservativ tänkare. Detta skulle stämma
med det citerade talesättet.
Men Louis de Geer i nästa generation, med rätta sedd som den
främsta tillskyndaren av representationsreformen 1866, var i hela sitt
liv en ståndaktig radikal, fastän som politiker alltid strävande till nog
av samförstånd för att trygga reformernas genomförande. Hans egen
ställning var emellertid alltid ett streck till vänster om vad som vid
varje tidpunkt kunde få majoriteten bakom sig i detta då rätt hastigt
liberaliserande tidevarv. Nittonhundratrettiotalet betecknade inte,
som många föreställt sig, samhällsreformernas begynnelse.
Han stod nära den äldre Lars Hierta, en annan av sin tids märkliga
radikaler. Tidigt utsatte de Geer sig för det juridiska och administrativa
etablissemangets förargelse genom att skriva en kritik av den juridiska
språkstilen i en bok, som fortfarande skulle vara värd att läsa i
krångelsverige. Han var emot den då och för många studielinjer länge efteråt
bestående obligatoriska latinundervisningen. Han var för en
stavningsreform med bl a pluralisformernas avskaffande. Han stödde de
då sakta begynnande reformerna för större jämställdhet för kvinnorna
och för "oäkta" barns arvsrätt. Han ville avskaffa dödsstraffet och
började med att kräva minskandet av dess vanlighet. Han stod för
större religionsfrihet och fick vara med om konventikelplakatets
praktiska avskaffande.
Hela sitt liv, och utan avslappnande med åldern, stod han för vad
som då var radikala reformer. Han blev förvisso inte som Hans Järta
konservativare med åldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
