Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett storskaligt universitet - 4. Den måttlösa utbyggnaden av administrationen ovanför universitetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbyggts en fantastisk administration. Den är placerad både över och
inom universitetet. Ur synpunkten av universitetets verksamhet är
den fullkomligt onödig och i själva verket ytterligt hindrande och
skadlig.
Över sig har universitetet nu en pyramid av flera tjocka lager av
styrelser och byråkratier, det ena över det andra. Och likadant är det
inom universitetet självt, som jag skall visa i nästa sektion.
Om vi börjar i toppen har vi utbildningsministern, som oavbrutet
talar som en pontifikal överhetsperson i alla slags inre
universitetsfrågor. Nu senast läser jag i Dagens Nyheter: "Populärvetenskap måste
bli en extra merit", tydligen vid uttolkningen av "förtjänst" vid
professor stillsättningar .
Under honom har vi fått en oavbrutet växande
departmentspersonal, varav en stor del handhar universitetsfrågor, jämte grupper av s k
sakkunniga och experter.
Framförallt i frågor om teknologisk utvecklingsforskning är andra
ministrar och deras departementspersonal verksamma med
ordergivning.
I nästa led under departementen har vi Universitets- och
högskoleämbetet, UHÄ. Detta har utvecklats från den oavlönade
Universitetskanslern med bara ett par sekreterarbiträden till sin hjälp. Denne var i
min ungdom en allmänt aktad och framstående person, vald av
universitetens professorer liksom länge även därefter. Nu är han utsedd
av regeringen.
Hans uppgift var att garantera att allt gick rätt och lagligt till vid
professorsutnämningar och i andra universitetsfrågor. Vi kunde den
tiden lita på att högt kvalificerade personer skulle åta sig en sådan plikt
utan särskild avlöning, alltså som ett heders- och förtroendeuppdrag.
Allt skulle då inte betalas.
Universitetskanslern gjordes till en avlönad tjänsteman genom
riksdagsbeslut 1938 — mot min röst i riksdagen, som jag berättar om i
kapitel VI. I början förändrades hans funktioner inte mycket. Men nu
har han blivit en stackars insnärjd toppfigur i ett jättestort ämbetsverk
med mellan 200 och 300 tjänstemän och därunder en skara mer eller
mindre permanenta kommittéer och andra utredningsinstitutioner.
Men över detta UHÄ råder en numera inrättad styrelse. Jag har
framför mig ett vidlyftigt dokument om verksamheten inom och över
UHÄ men måste bekänna, att det för mig, fastän gammal erfaren
universitetsman, är nästan totalt obegripligt. Att krångla till
terminologin och skriva obegripligt för utomstående är ett gammalt trick i en
förvuxen byråkrati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
