Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En jämförelse - 2. Akademiska elitinstitutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Harvard, fastän de är mera inställda på att ge utvalda
undergraduates en särskilt förnämlig utbildning. Studentantalet hålls lägre än
vid Harvard men högre än vid Dartmouth.
De "stora" och berömda universiteten är tydligen små, när det gäller
studentantalet, och de är hårt selektiva. Stockholms jätteuniversitet är
däremot mycket "litet" i den akademiska världsrepubliken. Det skulle
vara än "mindre", ifall inte ett ringa fåtal professorer gjorde heroiska
insatser, i trots av otjänliga forskningsförutsättningar. Grunden därtill
har lagts genom att ett likaledes litet fåtal doktorander burit på en
ambition att skriva en doktorsavhandling på gammaldags hög nivå.
Stockholms högskola, om jag håller mig till den för jämförelse, var
ifråga om betydelse av där bedriven forskning "större" under flera
perioder och i olika discipliner, när dess studentantal var mycket
mindre än en tjugondel av nuvarande Stockholms universitet.2
Vid sidan av Harvard och Dartmouth, som jag personligen stått
särskilt nära och lärt närmare känna, finns det ju i Amerika ett antal
liknande förnämliga lärdomsinstitutioner, som är små och ställer höga
krav för att studenter skall få tillträde. Till skillnad från
statsuniversiteten söker de sina studenter från hela Förenta staterna och är vanligen
inställda på att välkomna studenter från hela världen. På senare tid har
tillkommit en hel del rena forskningsinstitutioner, alldeles utan
undergraduates. Men till elitklassen hör också flera åtskilligt större
universitet som Yale och Princeton.
Dessa elitinstitutioner kallas ofta "privata". Men det uttrycket är inte
korrekt. Det borde vara "icke-statliga". De är förvisso offentliga
institutioner, närmast stiftelser. De är vanligen grundade för länge sedan
och då ofta av trossamfund, i början som prästseminarier. Dessa
trossamfund var ofta förutseende nog att förse dem med stora och rymliga
campus.
Deras fonder förstärktes oavbrutet genom nya donationer,
mestadels från alumner som utgått med examen från dem. Styrelserna kom
vanligen att väljas och bestå av alumner under det att de fjärmade sig
från trossamfunden. Så småningom har dessa universitet också fått
medel från foundations men även fortsättningsvis från alumner.
Under de senaste decennierna har de även fått anslag från den
federala budgeten, både för understöd till studenter och för
forskningen vid deras institut; se nedan i sektion 4.
När nu Amerika oavbrutet får nobelprisen i de naturvetenskapliga
och medicinska ämnen, där prisen har någon rimlighet, går de
vanligen till professorer vid dessa icke-statliga lärdomshögsäten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
