Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kommunsammanslagningarna - 7. Missnöjet jäser, och ibland kokar det över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkomflyttningarna är nu bara kanske en tredjedel av befolkningen
uppvuxen där. Men som man lätt märker har de nyinflyttade hastigt
vuxit in i den gamla stadens traditioner.
Men de som bor i staden har nu inga valda organ för självstyrelse.
De bestämmer inte ens över trafiken på gatorna: vilka gator som skall
vara gågator och vilka som skall tillåta trafik i den ena eller andra
riktningen. Inte heller hur den på min tid utbyggda båthamnen skall
ordnas om, och hur den skall hållas öppen för egna och utomstående
båtägare.
Från "myndigheterna" i Strängnäs, dvs från de tjänstemän som där
är anställda för de olika kommunala verksamhetsområdena och som
sällan är från trakten, kommer nu skriftliga överhetsbeslut om
stegarna på taket och allt möjligt annat, som mariefredsborna ofta finner är
godtyckligt diskriminerande, kostsamt för de drabbade och vittnande
om otillräcklig förtrogenhet med de lokala förhållandena.
Mariefredsborna i allmänhet är djupt missnöjda med den nya
ordningen. Men någon samlad aktion för att de skall få sköta sina egna
angelägenheter själva, för vilket de känner sig fullt kompetenta, har
inte ännu mobiliserats. Vi har ju blivit så konformistiska och
undergivna i all frigjordheten i fråga om vår livsföring; se i andra delen.
Men nu har plötsligt missnöjet exploderat. Just när jag skriver denna
text har t o m stockholmstidningarna i flera dagar haft vidlyftiga
reportage om mariefredsbornas tydligen ganska enhälliga uppror mot en
"ukas" om den "vita skolan". Myndigheterna i Strängnäs hade
bestämt att den skulle rivas. Men mariefredsborna ville tämligen
enhälligt att den skulle vara kvar. Den hade redan blivit en del av det
historiska arvet, och de ansåg den dessutom tjänlig för olika fritids-
och föreningsverksamheter, som de ville bestämma över själva.
Det har t o m kommit till handgemäng mellan upprörda barnaskaror
och utsända rivningsarbetare försedda med grävskopor.
Skolan är nu riven, som myndigheterna i Strängnäs beslutat. Men
missnöjet i Mariefred har stegrats. Det har bildats en förening, som
tagit namnet "Fria Mariefred" med femton styrelsemedlemmar från
olika politiska partier. Någon plan för hur de skall gå till väga för att
återvinna sin självstyrelse och göra sig fria från Strängnäs har inte
ännu kunnat utarbetas.
När befolkningen i en ort i Sverige känner sig vilja stå upp för att
värja sig mot den nya och långt ifrån dem huserande överheten, är de
handfallna och okunniga om hur det skall gå till. Allt har blivit så
krångligt.
De etablerade politiska partierna är invuxna i den nytillskapade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
