Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den nya konstitutionen - 23. Utsikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även i delfrågor är ett villkor för kommitténs arbete.
Ordförandeskapet har givits till Gunnar Heckscher, som hade avböjt
att delta i det tidigare utredningsarbetet och därefter haft det för
uppgiften oskattbara tillfället att i lugn och ro utanför den svenska
politiken tänka igenom problemen. Om honom personligen vet vi
också, att han, med undertryckande av de kritiska reflektioner han i
efterhand personligen kan ha kommit fram till om grundlagsverket i
dess helhet, inom kommittén kommer att se som sin patriotiska plikt
att göra det bästa av en olycklig situation och gestalta de partiella
förbättringar, omkring vilka det kan skapas den erforderliga
enigheten.
I den allmänna diskussionen tycks det finnas ganska stor anslutning
till uppfattningen att valperioden är för kort och också att ett extra val
bör gälla för en hel valperiod framåt. Men enigheten är inte
fullständig. Och i det nya läge vi kommit i av konfrontation mellan två
partiblock i en nära jämviktsriksdag är faran stor att inte ens i dessa
viktiga särfrågor en enighet kan nås.
Bland de många andra problemen, till vilka jag i det föregående
intagit en kritisk hållning men som inte finns med i direktiven, är t ex
frågorna om procentstrecken, nedbringandet av det alltför stora
antalet riksdagsmän och de alltför stora valkretsarna. Detta är allt frågor
där de etablerade partiapparaterna känner sig ha gemensamma
intressen att försvara, och där ändringar inte har utsikter att ens bli påyrkade
i en partipolitiskt sammansatt kommitté. För ändring i dessa frågor
skulle det verkligen behövas en "folkrörelse". Den är inte att vänta,
eftersom partierna och intresseorganisationerna innehar makten över
hur folk i allmänhet får resonera. De som är mer sakkunniga ges alla
opportuna skäl att hålla sig lugna och låtsas som om det inte är
radikala och djupgående reformer som behövs.
Vad gäller det famösa, ytterligt betänkliga kapitel 13 i
regeringsformen, där utredarna modigt arbetat utan några förebilder hos oss eller i
utlandet, kan det vara bekvämast att dra ouppmärksamhetens slöja
över det och slippa tala om det. Får vi leva i fred blir ju bestämmelserna
aldrig tillämpade. Komme vi i krig, bleve detta sannolikt ett annat
slags krig än de i Beredningen räknat med. Och i alla händelser
kommer vi då inte, får vi hoppas, att rätta oss efter dess bestämmelser.
I stort sett får vi fortsätta att leva med en konstitution, som skapats i
den aningslösa tidsanda som rådde innan sjuttiotalets ekonomiska
kriser kommit, och innan de nya tendenserna gjort sig gällande till
jämvikt mellan konfronterande partiblock med små förskjutningar hit
och dit vid de täta valtillfällena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
