Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet - 8. Riksdagens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag skall göra en grov analys av vad som framgår av dessa
förteckningar om riksdagens sammansättning den tiden. Jag behöver ha det
nedtecknat för vad jag i andra delen kommer att säga om riksdagens
mycket förändrade sammansättning nu. Jag försöker således placera
riksdagsledamöterna efter kön, partitillhörighet, yrke och socialklass.
Vad gäller kön är det lätt gjort. Första kammaren hade bland sina 150
ledamöter ingen kvinnlig, sedan Kerstin Hesselgren blivit utslagen.
Hon skulle komma tillbaka först 1957, då till andra kammaren.
Bland andra kammarens 230 ledamöter hade 5 kvinnor fått plats,
varav 3 var socialdemokrater och 2 borgerliga. Bara en kvinnlig
ledamot stod med någon yrkestitel, de andra bara som fru eller fröken.
Undantaget var en folkpartistisk folkskollärare i andra kammaren.
Dessa siffror illustrerar den mycket starkare kvinnodiskrimineringen
då, vilket jag skall kommentera i kapitel VIII.
Nästan lika lätt är det att gruppera riksdagsledamöterna efter
partitillhörighet. Endast tre deklarerade inte någon anslutning till parti,
nämligen i första kammaren dess talman A.F. Vennersten och f d
statsministern, landshövding Hjalmar Hammarskjöld och i andra
kammaren snickaren O.M.K Nordström från Värmland. De första två
räknar jag tryggt till borgerligheten, den tredje med någon ovisshet till
socialdemokraterna.
Om vi vidare räknar in de ytterligt fåtaliga i småpartierna, dels
kommunisterna och Kilbommarna till socialdemokraterna, dels den
nationella gruppen till borgerligheten (högern), får vi den tidens
partiställning: i första kammaren 66 socialister och 84 borgerliga, i andra
kammaren respektive 110 och 120.
Svårare får jag det att ordna upp mina riksdagskamrater efter yrke
och socialklass. Jag minns nu hur jag när jag visade en gästande
utlänning ner på kamrarna från läktarna brukade säga utan mycken
överdrift, att det han såg var ett ganska representativt urval av svenska
folket med bara en rätt kraftig dragning, som naturligt var, till en högre
samhällsställning än i hela valmanskåren.
När jag nu med hjälp av förteckningarna skall söka precisera denna
utan tvivel helt riktiga bedömning, möter jag alla de svårigheter som
beror av det svenska titelväsendet.
De som i stället för yrke helt enkelt uppgav akademisk grad, t ex fil
dr, var visserligen ett mycket litet fåtal. Flera var de som i stället för
yrke angav en offentlig förtroendeställning, t ex landstingsman eller
riksbanks- respektive riksgäldsfullmäktig. Ett sådant uppdrag kunde
inte vara deras huvudsakliga yrke. Dessa fick jag placera efter vad jag
vet eller kan förmoda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
