Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet
- 14. Friheten från trånga partiband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 Friheten från trånga partiband
Partigruppen sysslade emellertid i första hand med aktuella frågor som
betraktades som så viktiga, att det framstod som önskvärt att partiet
vid röstningen om möjligt skulle hålla ihop. Och även i sådana frågor
rådde, som jag påpekade, tolerans, så länge en majoritet var tryggad. I
alla andra frågor härskade största frihet för partiets medlemmar att
följa en egen linje.
Jag brukade på trettiotalet halvt skämtsamt säga, att regeringens
medlemmar och våra utskottsledare var så skickliga att försvara
propositionerna, att jag för min del aldrig kunde känna mig ha lust att göra
ett inlägg, utom när jag hade en avvikande mening, vilket någon gång
hände.
1938 fattade riksdagen på förslag av regeringen beslut om att den då
alltjämt, och ännu länge, av universitetsprofessorerna valda
universitetskanslern skulle göras till innehavare av en avlönad befattning. Jag
röstade emot förslaget. Jag menade för min del, att för ett mycket
viktigt men den tiden föga arbetskrävande uppdrag som detta, borde
även för framtiden liksom dittills finnas högt kvalificerade
medborgare, som var villiga att åta sig det utan särskild ersättning. Vi hade då
ännu inte fått vanan inne att varje offentligt uppdrag skulle betalas; (se
i andra delen).
Och jag tillät mig instämma med högermannen Ernst Trygger, den
då avgående universitetskanslern, som i ett lysande anförande
underströk att kanslern genom tiderna haft till huvuduppgift att värna
universitetens och professorernas självständighet och samtidigt förebygga
oegentligheter vid professorstillsättningar och i andra ärenden.
Liksom Trygger anade jag väl instinktivt att detta beslut i all sin
obetydlighet kunde vara det första lilla steget till en utbyggnad av en byråkrati
under universitetskanslern, som gradvis kunde komma att göra
intrång på universitetens och forskningens hävdvunna frihet genom att
professorerna och fakulteterna underordnades en växande skara av
vetenskapligt inkompetenta småbyråkrater.
Vi har dessvärre blivit sannspådda i en grad, som ingen då kunde
ana. Detta riksdagsbeslut blev i själva verket det första lilla steget på
den utveckling som så småningom fört oss till den ödesdigra
högskolereformen, som jag berört i kapitel II och återkommer till i del II.
Jag minns inte att någon inom den socialdemokratiska partigruppen
förebrådde mig att jag gick mot regeringspropositionen i denna fråga.
Jag minns också att jag och andra riksdagsmän i olika partier gick
fram med motioner som inte prövats i partigruppen eller dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0156.html
