Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet - 14. Friheten från trånga partiband - 15. En valstrid på trettiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtroenderåd, och som ibland var avvikande från den vanliga uppfattningen i
vårt parti eller ibland i alla partier. Att handla på detta sätt betraktades
då som en folkvald riksdagsmans naturliga rättighet och inte som
bristande partilojalitet. Detta bekräftar mitt påstående att vi då hade en
högre grad av demokrati även inom partierna. Denna enligt min
mening hälsosamma tradition har nu till stor del förlorats, som jag skall
visa i andra delens diskussion om hur riksdagen nu arbetar.
Avsikten med ett sådant individuellt initiativ kunde bara vara att
väcka en fråga och kanske lyckas lägga grunden för en åsiktsändring.
Jag skall ge ett exempel från familjerättens område.
Hela vår familjerätt hade fått stå kvar tämligen oförändrad från det
länge sedan förgångna ättesamhället. Vad jag mera speciellt i en motion
1938 tog upp, var det förbud, som gällde för makar, som hade eget eller
egna barn, att adoptera ett annat barn. Jag menade att detta förbud, som
jag såg som ett rått hänsynstagande till alldeles föråldrade tänkesätt om
familjeinstitutionen, skulle avskaffas.
Motionen avstyrktes av ett enigt utskott utan långrandiga
överväganden och avslogs i kammaren utan behov av rösträkning. Jag minns
när jag till försvar för min motion höll ett anförande, där jag pekade på
hur bestämmelserna stod i bjärt motsättning till modernare
uppfattningar och bara var en kvarleva från en länge sedan förgången tids
förhållanden och uppfattningar om bröstarvingars rätt till oavkortat
arv. Jag avlyssnades av en skara riksdagskamrater, som utan elakhet
men bara skämtsamt förvånat lyssnade till min lärda historiskt
sociologiska utläggning.
Men ingen menade dock, att jag inte var i min fulla rätt som
riksdagsman att motionera för vad jag tyckte var riktigt. Sedermera har
detta adoptionsförbud ju avskaffats, efter det en juristkommission
granskat hela adoptionsinstitutet. Jag fick alltså rätt till slut.
De erfarenheter jag återkallat i minnet gäller i första hand
trettiotalet, när jag bara var menig riksdagsman. Men fyrtiotalets riksdag, då
jag efter samlingsregeringens upplösning blev handelsminister, var
inte i dessa hänseenden mycket annorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
