- Project Runeberg -  Hur styrs landet? /
160

(1982) [MARC] Author: Gunnar Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet - 16. Riksdagsmiljön - 17. En eftertanke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den verkligt bråda tiden med kvällsplena.

Eftersom vi inte hade egna arbetsrum, och heller inte som nu kunde
följa vad som hände i kamrarna över lokal radio, utan att vara där, kom
vi oftare att sitta på vår plats eller stå någonstans i kamrarna, som
därför aldrig för åskådarna från läktarna såg så ödsligt tomma ut som
enkammarriksdagen nu.

Eller också fanns vi i de intima smårummen invid, där vi fick tiden
att gå, när vi inte lyssnade på alla anföranden, med att prata med
varandra, spela kort men oftare schack. Eller också promenerade vi i
den långa sammanbindningsbanan. Besökare togs i regel inte emot i
smårummen, som vi försökte hålla för oss själva, utan i
sammanbindningsbanan.

Eftersom statsråden den tiden inte hade ersättare, fanns de under de
dagar mot riksmötets slut, när riksdagen debatterade och voterade,
bland oss i kamrarna, i smårummen invid eller i
sammanbindningsbanan, vilket var nyttigt för den personliga kontakten mellan dem och de
riksdagsmän, av vilkas stöd de var beroende.

Vi hade ett utmärkt bibliotek i huset, en frisörsalong och gymnastik-
och badmöjligheter, och naturligtvis en restaurang. Rosenbads litet
mera överklassmässiga restaurang just intill hörde nästan till miljön.

Alla arrangemang och hela atmosfären liknade den jag sedermera så
väl kommit att lära känna från de engelska klubbarna med deras slitna
skinnsoffor, där jag längre fram i livet ofta varit på besök eller bott. Vi
trivdes i gamla riksdagshuset, som var vår klubb, och med varandra.

Miljön i gamla riksdagshuset blev naturligtvis mindre småtrevlig,
när riksdagsarbetet så småningom ökades och riksdagstiden
utsträcktes. Men hos äldre riksdagsmän finns nog fortfarande ett slags längtan
till gamla riksdagshuset. Annorlunda kan jag inte tyda beslutet att nu
återvända dit, fastän ombyggnaden kostar flera hundra miljoner
kronor, i en tid när vi behöver spara på offentliga utgifter, och i en stad
där det, vid den tid när beslutet mognade, rådde brist på
byggnadsarbetare, så att andra viktiga byggnationer måste ställas på framtiden.

17 En eftertanke



När jag i detta kapitel talat om den stora frihetligheten i partiet under
trettio- och fyrtiotalen, känner jag ingen tvekan, och vad jag sagt får
sin speciella belysning i kapitel VIII, där jag skall tala om hur partiet
kunde ändra inställning även i viktiga frågor. De som ledde dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hurstyrs/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free