Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Politikerna och politiken under trettiotalet och in på fyrtiotalet - 17. En eftertanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kursändringar för partiet demonstrerade frihetligheten.
Men ifråga om riksdagsmännens begåvning känner jag till slut en
viss anledning till tvekan. Min uppfattning bygger ju till stor del på
den spekulativa teorin, att vid denna större frihetlighet måste
riksdagsmannaskap ha varit en mera tilldragande uppgift för begåvade
personer i alla samhällsklasser.
Vad gäller de ledande riksdagspolitikerna särskilt bland
socialdemokraterna är ju den saken ganska uppenbar. Med alla sina olikheter
hade ju Per Albin, Möller, Wigforss, Sköld, Undén, Sandler, Engberg
och flera andra en personlig tyngd som måste imponera.
Så relativt sent i mitt liv som jag kom in i politiken, och med de
speciella förutsättningar jag då förvärvat, var det ganska naturligt att
det var med dessa ledande socialdemokratiska politiker jag kom i
direkt och livlig förbindelse. Jag kan alltså i fråga om dem och även,
fast i lägre grad, om de ledande politikerna i de andra partierna, bygga
på direkt, personlig erfarenhet.
I riksdagen var jag emellertid bara för två korta perioder under
trettio- och fyrtiotalen, och jag blev knappast riktigt hemmastadd där.
Den del av året, när riksdagen var i fullt arbete, var så kort. Och jag var
strängt upptagen utanför riksdagen — under trettiotalet med
Befolkningskommissionen och från sommaren 1945 som handelsminister i
mitt departement.
Men nog bär jag minnet att ha varit tillsammans med en
begåvningselit i hela riksdagen. Mera intimt kom jag bara tillsammans med
riksdagsmännen på dalabänkarna. För dem kom jag att hysa respekt för
deras inte bara självständighet utan även deras spelande begåvning
och goda omdöme.
Likväl är det framförallt den mycket höga nivån hos partiets ledare
som står fram i mitt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
