Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Stockholmsskolan - 5. En parentes - 6. Min inåtvändhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis genom egen konkret erfarenhet, att efterfrågan kunde
sjunka i dåliga tider och att det då blev överflöd på utbudssidan och
arbetslöshet. En inte oviktig doktrinhistorisk uppgift vore det att
studera hur praktiskt folk, särskilt i Amerika, för långliga tider tänkte
annorlunda än de ekonomiska teoretikerna.
Att i Sverige socialdemokraterna länge varit oppositionella mot det
nationalekonomiska etablissemanget på denna punkt är riktigt. Det
var Ernst Wigforss som haft den största förtjänsten att hos oss
artikulera denna opposition mot den gamla skolans teoretiker. Det var han
som skrev den lysande pamfletten Har vi råd att arbeta?, 1932.
Våra nya tankar i Stockholmsskolan gjorde i första hand anspråk på
att vara vetenskapliga framsteg, och detta var i och för sig det för oss
betydelsefulla och de sträckte sig över vidare fält än statsbudgetens
balansering. Men vad vi skrev blev också kraftig ammunition för den
ekonomiska politik som den socialdemokratiska regeringen ville föra.
Hur annorlunda situationen var i England i förhållande till den
Keyneska teorin som den långsamt utvecklade sig skall jag beröra i
sektion 10.
Nu i efterhand kan vi se att krisutgifterna och den programmatiska
underbalanseringen av budgeten, som var det politiskt nya, var för
knappt tilltagna för att ha stor effekt. När Sverige, trots en svårartad
arbetskonflikt, så relativt helskinnat gick igenom världskrisens
påfrestningar, var huvudförklaringen den påtvungna och inte avsiktligt valda
devalveringen hösten 1931, alltså före den socialdemokratiska
regeringens tillträde, som för lång tid framåt och i ökad grad gjorde kronan
undervärderad, och en fördelaktig utveckling av relationerna mellan
export- och importpriserna. Jag påpekade detta i Tiden våren 1945.
Politiskt kunde emellertid socialdemokraterna ta åt sig förtjänsten
att deras budgetpolitik inte hämmat utan understött en ekonomisk
utveckling som blev, relativt sett, förmånlig under den fortfarande
pågående världskrisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
