Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Stockholmsskolan - 9. Antydningar om kritiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska radikalism i alla frågor bevarade en strävan att hålla uppe
kontinuiteten med allt som tidigare sagts. Han var med andra ord i den
meningen konservativ. När han byggde upp sin kapitalteori var han
t ex alltid angelägen att knyta den till Böhm-Bauwerk.
Jag har märkt att när somliga av våra unga ekonomer nu söker
anknytning till mera konservativa uppfattningar i konjunkturfrågan än
dem Keynes hade, har de nästan lyckats göra Wicksell till i första hand
en kvantitetsteoretiker, vilket är ett misstag.
En andra kritisk invändning mot Keynes gällde dennes mera
klassiska inställning till begreppet jämvikt, som ett läge varemot
utvecklingen strävade. Wicksell byggde istället på en kumulativ orsaksprocess.
Jämvikt blir då något man kan eftersträva men där utvecklingen, om
den lämnas åt sig själv, styr iväg från jämvikten i ena eller andra
riktningen. Detta är alltså ett annorlunda jämviktsbegrepp.
Jag har just fått under mina ögon ett arbete av en ung japansk
ekonom vid Yale, Katsuhito Iwai, Disequilibrium Dynamics, 1981. Den
första delen i denna bok bär titeln "Wicksellian Disequilibrium
Dynamics". Liksom vi i den ursprungliga Stockholmsskolan bygger han sitt
verk på den wicksellska kumulativa orsaksprocessen. Jag tror hans
arbete kommer att ha stor betydelse för utvecklingen av den s k
post-Keynesianska diskussionen.
Jag har sedermera utnyttjat detta från Wicksell ärvda annorlunda
jämviktsbegrepp i all min forskning även utanför Stockholmsskolans
problematik, först i An American Dilemma, 1944. Som institutionalist
har jag då kunnat underbygga Wicksells kumulativa orsaksprocess
genom att peka på vad jag kallat den cirkulära orsaksföljden.
Det skulle föra mig för långt att i denna korta bok utveckla
tankegången. Den finns i koncentrerad form antydd t ex i en föreläsning om
institutionell ekonomi, som jag höll vid Wisconsinuniversitetet i
Madison 1977: "Institutional Economics", tryckt bl a i Journal of Economic
Issues, 1978, sid 774 ff. Huvudtankegången är att i alla otaliga
förhållanden som råder i ett samhällssystem, en primär förändring orsakar
sekundära förändringar i andra förhållanden, varefter dessa
förändringar i sin tur orsakar ytterligare förändringar, även i de förhållanden
som först förändrades osv. Ofta men inte alltid går de i samma riktning
och förstärker varandra. Detta är innebörden av kumulationen.
Jag hade också en del andra, mera principiella invändningar mot
själva uppläggningen av problemet i Keynes’ General Theory. Men jag
inser att dessa antydningar är ganska obegripliga i en så kortfattad
framställning som denna bok. Kanske kommer jag att någon gång bli i
tillfälle att utveckla dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
