Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Partiet kunde ändra uppfattning - 5. Befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och begärde inte bara preventivlagens avskaffande utan även positiva
åtgärder för födelsekontrollens spridning även till de fattiga folklager,
där barnalstringen fortfarande var som mest ohämmad. Och vi yrkade
inte bara på en fostran för familjebildning och föräldraskap utan också
sexualundervisning i alla skolor, vilken t o m skulle beröra
preventivteknik.
Detta var i och för sig gott och väl ur socialdemokraternas
traditionella synpunkt. Men det nya var att vi samtidigt ville ha ett
samhälle, som genom kraftigt tilltagna jämlikhetsreformer blivit så
omskapat att makar i alla samhällslager kunde ha de barn de
egentligen ville ha utan att tryckas ned i fattigdom. Att de verkligen hade den
viljan, förutsatte vi som själva lyckliga föräldrar.
Vi hade i boken med vännen Rickard Sterners hjälp genomfört en
mycket mera inträngande analys än som dittills framlagts av de breda
folklagrens beträngda ekonomiska villkor, bristerna i barnens
hälsotillstånd och utbildningsmöjligheter och framför allt av sambandet mellan
å ena sidan barnafödande, och å andra sidan trångboddhet, bristande
näringstillförsel, fattigdom och elände. Denna nya genomlysning av
fattigdomen i Sverige var en av bokens då originella insatser.
På denna grundval ställde vi kravet på grundliga välfärdsreformer
som nödvändiga för att trygga det svenska folkets fortbestånd.4 Vi var
inte för folkökning, för vilket heller inga förutsättningar fanns. Och vi
la hela tyngden vid bristerna i det uppväxande släktets
levnadsförhållanden och verkningarna därav på deras lycka och livsduglighet.
Vi hade påvisat att nativitetssiffrorna för de folkgrupper, t ex
prästerna, som stod för preventivlagen direkt pekade på grovt hyckleri. I
den mycket annorlunda folkmoraliska situation som då rådde i landet
blev det ett ramaskri i pressen och bland överklassen i allmänhet,
särskilt som vi inte heller i andra hänseenden var särskilt hövliga mot
enfald och vrånghet. För de mera utstuderade elakheterna var nog jag
mer ansvarig än den mildare Alva.
Men bevisningen om sambandet mellan barnafödande och
ekonomiskt betryck var så stark, att under många krumbukter de borgerliga
politikerna försiktigt måste börja uttala sig för sociala reformer av den
typ vi föreslagit, fastän inte fullt så genomgripande och kostsamma. Vi
hade stulit befolkningsfrågan från de borgerliga reaktionärerna. Vi
hade använt födelsetalets nedgång som en "murbräcka" för
socialistisk politik, som Eli F. Heckscher förtrytsamt skrev i DN.
Våra socialdemokratiska partivänner var i allmänhet länge
förvirrade och höll sig tysta. Det gällde ju för dem att ge avkall på den
föråldrade nymalthusianismen. Det socialdemokratiska partiet var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
