Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. Partiet kunde ändra uppfattning
- 9. Fördomar också hos de ledande i partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9 Fördomar också hos de ledande i partiet
De ledande i partiet var inte så mycket olika i sin inställning. Typiskt
nog hade Marxsällskapet, som jag talade om, inga kvinnliga
medlemmar.
Jag minns när Gustav Möller som socialminister mot slutet av
trettiotalet såg sig omkring efter någon som kunde hålla reda på
handlingarna från Internationella arbetsbyrån i Genève och då tänkte på Alf
Johansson. Trots all min höga uppskattning av Alf avrådde jag Gustav
från det valet och föreslog i stället Karin Kock. Hon var också en duktig
ekonom men dessutom en ordentligare person och mera expedit.
Gustav valde, och fick, Alf. Hans motiv att inte följa mitt råd var,
som han sa mig, att han ville ha någon som han kunde gå ut på krog
och ta en whiskygrogg med. Han hade inte lärt sig, att det kunde han
med stor förnöjelse göra med Karin också. Ironin med historien är att
sedermera han och Else Kleen blev de mest intima vänner med Karin
Kock och Hugo Lindberg.
I praktiken satt nog Ernst Wigforss, trots att han kunde väntas ha
uppfostrats bättre av Eva, också ganska fastbunden i tidens starkt
mansdominerade samhälle omkring honom, eller tog i alla händelser
vad en mera radikal person som jag tyckte överdrivna hänsyn till dess
fördomar. Allmänt var Wigforss i praktiken inte så radikal som ibland i
sina allmänna och spekulativa reflektioner men tänkte i stället bara
taktiskt; se i kapitlen IX och X.
Jag minns väl hur vi gick på Tegelbacken en dag under våren 1935
och talade om den blivande Befolkningskommissionens direktiv och
sammansättning fastän detta egentligen var Möllers sak. I det
sammanhanget bad han mig bli medlem av den. Jag svarade ganska argt,
att jag i första hand var en högteoretisk samhällsforskare med
fastlagda arbetsplaner för år framåt på helt andra områden. Jag hade skrivit
de breda exposéerna, men det var Alva, som hade intresse och genom
studier förvärvat sakkunskap i alla dessa mer socialt praktiska frågor
som skulle komma upp i utredningsarbetet och hon hade också skrivit
det mesta om dessa ting i den bok vi gemensamt utgivit och som var
utgångspunkten för den nya kommissionen. Han borde vända sig till
henne och inte mig och inbjuda henne att bli medlem av den.
Han svarade mig att här "behöver vi en man", vilket måhända var
taktiskt riktigt som samhället och väljarunderlaget för vårt parti då var.
Och Wigforss var, som jag skall anmärka i följande kapitel, i första
hand taktiker. Alva fick sedan hjälpa Befolkningskommissionen bara
genom att skriva en del utmärkta expertbilagor. Vad jag var arg över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0196.html
