Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Per Albin, Möller och Wigforss - 1. Varför de tre? - 2. Hur Per Albin blev så dominerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav Möller var verksam som journalist i de socialdemokratiska
tidningarna i Skåne tills han blev chef för Tidens förlag 1913 och då
flyttade till Stockholm. Han hade också sin början i
ungdomsförbundet, vars centralstyrelse han tillhörde sedan 1900; han blev ordförande
1907. Partistyrelsen tillhörde han från 1916, då han blev
partisekreterare. På denna post kvarstod han även efter att 1932 ha blivit medlem av
regeringen. Han lämnade partisekreterarposten först 1940.
Per Albin hade, när han dog 1946, således varit partiordförande i
mer än tjugo år. När Möller lämnade partisekretararposten hade han
innehaft den i tjugofem år. Samtidigt hade de båda således fungerat
tillsammans i dessa två centrala partifunktioner i mer än tjugo år. Det
var naturligt för partifolket att se dem som parhästar i ledningen för
partiet.
Wigforss som till och med var litet äldre kom senare in i ledningen
av partiet. I partistyrelsen invaldes han 1920 och till det verkställande
utskottet 1928. När jag i början av trettiotalet kom i förbindelse med
partiets ledande personer hade han kommit mera i jämnberdd med
Möller. Per Albin blev först som effektiv statsminister obestridd ledare
av partiet, fast termen "partiledare" är en senare uppfinning.
Jag har här antytt deras utveckling till ledande i partiet genom att
redovisa deras karriärer i partistyrelsen. I kapitel VI har jag hävdat att i
den gamla riksdagen var det riksdagsgruppen som var det partiorgan,
där partiets praktiska politik utformades, åtminstone i de ekonomiska
och sociala frågor där jag var mera aktivt deltagande. I partigruppen
förnam vi ingen ledning från partistyrelsen som överordnat organ.
Detta berodde också på att medlemskap i regeringen och i
partistyrelsens verkställande utskott oftast var förenade och att innehavarna
av dessa förtroendeposter ständigt var hos oss i riksdagen, där inga
suppleanter då fanns för regeringsmedlemmar. Tillhörighet och
befordran inom partistyrelsen kom dock att registrera individuella
personers ställning och betydelse inom partiet, även om partistyrelsen som
sådan inte spelade någon egen roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
