Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Per Albin, Möller och Wigforss - 6. Per Albins sista och lyckliga dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per Albin dog sent på natten till den sjunde oktober. Jag är nog den
siste nu levande person som oavbrutet var tillsammans med honom
hela den föregående dagen, vilken för honom var en av hans allra
lyckligaste. Jag skall därför tillåta mig att berätta om Per Albins sista
dag.
För första gången efter kriget hade vi officiellt besök av en stor
delegation av Norges regering med Ejnar Gerhardsen i spetsen. Per
Albin fick börja dagen med att sitta ordförande vid änden av bordet
med norrmännen till höger och flera av oss svenska statsråd till
vänster.
Detta var för honom en djup tillfredsställelse. Fastän han aldrig
visade det, visste vi som stod honom nära, hur sårad han känt sig av
de många orättvisa utgjutelser om hans politik under kriget, som i
Norge gjorts även från ansvarigt håll och ibland även av ledande
socialdemokrater. Han hade besökt Norge ett par gånger efter krigets
slut och mottagits av partifolket. Men detta officiella besök av den
stora norska regeringsdelegationen var för honom något särskilt.
Efter de hjärtliga förhandlingarna med norrmännen hade vi i den
svenska regeringen sent på eftermiddagen fått åka ut till
Drottningholms slott för att hålla konselj med den vi då kallade "gamle
kungen", dvs Gustav V. Det gällde att hastigast möjligt besluta om ryska
handelsavtalet, som blivit färdigt. För Per Albin var avtalet en
hjärtesak, t o m mera än för mig. Kungen passade för övrigt på att utanför
protokollet uttala sin livliga tillfredsställelse med avtalet.
Inom regeringen var vi den tiden ytterligt sparsamma med
representation liksom med andra utgifter. Våra nuvarande stora
regeringsmiddagar och andra officiella bjudningar hade inga motsvarigheter. Den
enda tillställning jag minns från min tid i regeringen var middagen för
våra norska gäster den kvällen. Från svenskt håll kunde det inte ha
varit många medbjudna, eftersom hela tillställningen kunde äga rum i
Operakällarens dåvarande gamla Kajuta.
Jag har aldrig sett Per Albin så glammande glad. När han reste sig
från bordet sa han: "En sådan dag skall jag ha en riktigt stark svart
cigarr."
Sedan satte han sig att spela kort med norrmännen. Wigforss gick
tidigt som vanligt. Jag väntade för att få följa Per Albin hem. Litet före
elva försökte jag få honom med på att dela en taxibil till Äppelviken,
där vi båda bodde.
Men igen svarade Per Albin, att efter en sådan dag skulle han inte
fösas hem så hastigt. När han slutligen bröt upp någon gång kring
midnatt, tog han inte en taxi, som jag hade gjort och skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
