Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IX. Per Albin, Möller och Wigforss
- 6. Per Albins sista och lyckliga dag
- 7. Möller och Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insisterat på, om jag väntat ut honom. Han vandrade till Tegelbacken, gick
där och väntade, kanske en halvtimme, på nattspårvagnen. När han
steg av vid Ålsten fick han hjärtslag och dog.
Jag har förebrått mig att jag inte mera aktivt yrkat på en tidigare
hemfärd, eller annars stannat med Per Albin och då förhindrat tilltaget
att gå till Tegelbacken för att vänta ut nattspårvagnen. Kanske hade vi
då fått behålla Per Albin litet längre. Men för honom var det nog ett
gott slut att få hastigt dö efter en dag när han fick vara så
genomlycklig.
7 Möller och Wigforss
Det var riktigt när jag skrev ner min minnesbild av Per Albin, att jag
tog honom för sig själv. Hur jag än forskar i mina erinringar, minns jag
ingenting som tydde på att han stod särskilt nära eller särskilt
bortvänd från någon av oss. Och vad av vänskap och uppmuntran vi alla
fick från honom var ett ganska svalt och likformigt hänsynstagande i
sakfrågor.
Däremot faller det sig naturligt och riktigt att skriva om Möller och
Wigforss tillsammans, inte därför att de var lika eller nära varandra,
utan tvärtom på grund av deras olikhet och den personliga
motsättning som bestod dem emellan och som jag berörde i kapitel VI. Efter
Per Albins död skulle den explodera. Därom skall jag berätta längre
fram i detta kapitel. Och efter den då snart utmognande valutakrisen
skulle denna därigenom förstärkta motsättning bereda den nya
statsministern Tage Erlander de allra största svårigheter, till vilket jag
återkommer i kapitel X.
Om jag går tillbaka till trettiotalet men även senare under fyrtiotalet
tror jag inte att mina riksdagskamrater hade mycket av en riktig
uppfattning om de bådas personliga egenskaper. Så fann nog de flesta, att
Wigforss var mycket lättare att komma i personlig kontakt med än
Möller. Det kunde ibland vara svårt att få en sådan kontakt med
Möller, om han satt vid schackbordet i ett av smårummen utanför
kamrarna. I verkligheten var det nog tvärtom så att Möller var den som
ofta och lätt öppnade sitt hjärta och blev personlig, medan Wigforss
nästan aldrig gjorde det. Även under mitt mycket nära samarbete med
Wigforss alldeles i början av trettiotalet minns jag ytterst få gånger, när
han bakom all sin glättiga tillgänglighet var personligt öppen på
Möllers vis. Men av de flesta som hade haft mindre att göra med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0216.html
