Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Ett misslyckande på fyrtiotalet - 3. Wigforss vill ensam styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya regeringens allmänna ekonomiska politik, som han ville
bestämma över ensam, utan helt ägna mig åt endast handelspolitiken.
Vad jag snart fick lära mig var, att han krävde upprättandet av
samma slags "tysta överenskommelse" med mig, som han sedan länge
hade haft med Möller och som jag talade om i förra kapitlet,
innebärande att jag skulle helt avstå från att lägga mig i utformningen av
regeringens ekonomiska politik. Detta var ju ett ganska orimligt krav,
ställt på en professionell nationalekonom, som dessutom kom direkt
från överläggningarna om just dessa frågor inom
efterkrigskommissionen.
I detta speciella fall oroade mig utsikten att bli ställd utanför
regeringens ekonomiska politik desto mera, eftersom jag vid närmare
eftertanke ju kunde erinra mig hur längre fram under trettiotalet jag
hade kommit att misstänka Wigforss för den inflationstolerans, som så
ofta angriper alla finansministrar (se fotnot 6 till kapitel VIII). De får ju
vid prisstegring utan riksdagsbeslut högre skattesatser räknade på
realinkomsten och därmed högre statsinkomster.
Nu förstår jag också att min växande personliga vänskap med Möller
också hade klassificerat mig i Wigforss’ uppfattning som en som borde
hållas utanför. Jag hade tydligen alldeles ofrivilligt dragits in i deras
alltmer fördjupade motsättning, som sedan skulle explodera vid Per
Albins död och som jag berättat om i föregående kapitel. För Wigforss
var slutsatsen, började jag så småningom förstå, att på samma sätt som
Möller skulle jag nu hållas utanför hans revir. Jag vill inte påstå att jag
då verkligen helt begrep denna fantastiska personliga
konfliktsituation, som jag oskyldigt blivit indragen i.
Huvudsaken är emellertid, att Wigforss kom att insistera på att
ensam, utan inblandning från min sida, få bestämma regeringens
ekonomiska politik. Nu långt efteråt tänker jag, att vid de inre
överläggningar som föregått regeringsbildningen och vari jag inte deltog,
Wigforss nog inte hade velat ha mig med men fått vika på grund av Per
Albins fasta vilja.2
Detta sista är en efterhandsspekulation. Men vad jag minns är att jag
för egen del då beslöt att jag i denna för mig nya situation som
nyintagen medlem av den socialdemokratiska regeringen själv skulle
sträva att vara tillmötesgående och i alla händelser inte provocera
bekymmer. Jag fann omedelbart och i växande grad att det blev allt
omöjligare att ens verkligen komma till tals med Wigforss om den oro
för vår ekonomiska politik som jag började känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
