- Project Runeberg -  Hur styrs landet? /
236

(1982) [MARC] Author: Gunnar Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Ett misslyckande på fyrtiotalet - 5. Efterbörden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begränsningen i politiskt handlingsutrymme på stämningen i den
regering han skulle leda. Denna tvärt påtvingade begränsning måste slita
på sammanhållningen. En regering är inte olik andra grupper, där
samförstånd och samarbete underlättas när den tillåtna standarden
stiger men försvåras när den måste sjunka.

Riktigt allvarlig måste emellertid denna inbördes spänning ha blivit i
en regering som inte bara genomgått ett misslyckande i den förda
ekonomiska politiken, utan även några månader tidigare upplevt den
explosion av motsättningen mellan Wigforss och Möller, som föregått
och bestämt valet av efterträdare till Per Albin.

I sina just nu utgivna memoarer På Per Albins tid, som jag citerade i
förra kapitlet, har Sven Andersson på några sidor mot slutet av sin
bok, skrivna med en uppriktighet som är ovanlig bland författarna till
självbiografier, gått in på hur dessa konfliktanledningar inom
regeringen utvecklade sig.9

Han kan bygga på de ibland dagliga förtroliga samtal han som
partisekreterare hade med den djupt bekymrade Erlander. Om dem
liksom om andra ting gjorde han då anteckningar, vilka han ibland
citerar ordagrant.

Vad som hände var i korthet följande. Gustav Möller behöll
visserligen sin bestämda känsla att det var han som efter Per Albins död
skulle ha varit den självskrivna ledaren för partiet. Men med den
personliga generositet jag från tidigare tillfällen lärt känna att han
hade, kom han så småningom över sin bitterhet mot sin tidigare
medarbetare Tage Erlander, som ju i konkurrens med honom fått
efterträda Per Albin. Åt Erlanders håll var Möller samarbetsvillig.

Mellan honom och Ernst Wigforss kvarstod emellertid den
personliga motsättningen, nu bara ytterligt förstärkt och förbittrad. Och
medan dittills Wigforss ganska undantagslöst varit med om att i budgeten
bereda plats för Möllers socialreformer, ibland antagligen efter Per
Albins mellankomst fastän vi andra inte hörde av det, blev det nu bråk
om förslag framställda som oeftergivliga av Möller.

Det gällde sådana ting som dyrtidstillägg till folkpensionärerna.
Genom att systematiskt ha avhållit sig från att intressera sig för
Wigforss’ ansvarsområde, kunde Möller desto naturligare känna sig kritisk
till Wigforss’ tal om de efter valutakrisen skärpta kraven på en
återhållsam reformpolitik. Att Möller någon gång verkligen skulle ha satt sig
in i det ekonomiskt-politiska förlopp som jag tidigare i detta kapitel
redogjort för och som lett till de finansiella svårigheterna, tror jag inte.
Han hade ju i långliga tider utan inblandning låtit Wigforss sköta
landets affärer mot att Wigforss inte blandade sig i socialpolitiken. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hurstyrs/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free