Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilaga till kapitel V om den nya konstitutionen - 5. I Sverige - 6. Tjänstemannaväldet traditionellt i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att genom anslutning av biskopar till adeln tillsammans bilda ett överhus utan
förblev ett stånd för sig självt.
Än viktigare var att i Sverige feodalismen aldrig stadigvarande kunde trycka
ner bönderna till livegenskap och politisk betydelselöshet. I Sverige måste det
förhandlas inte minst med bönderna om beskattning och andra pålagor.
Bönderna kom i det sammanhanget att betraktas som ett särskilt stånd, som
med tiden skulle kräva egna privilegier liksom borgarna i städerna.
Privilegierna blev i första hand att de inte skulle kunna beskattas utan eget bifall. Därav
de berömda orden i 1809 års regeringsform om "det svenska folkets urgamla
rätt att sig självt beskatta". De pekar tillbaka på den historiska utveckling jag
antytt.
Utgångspunkten i Sverige blev därför inte som i England en uppspaltning
mellan en toppöverklass, som från början kom att innehålla de högsta
tjänstemännen, och hela resten av folket. När långt senare toppöverklassens överhus
gjordes mer och mer maktlöst, först i fråga om skatterna och längre fram i alla
andra frågor, stod till slut kvar ett underhus som gradvis tog hela makten och
som inte innehöll några representanter för statens tjänstemän.
I Sverige fick vi i stället fyraståndsriksdagen, som sedan under växlande
öden bestod ända till 1866 års representationsreform. Det paradoxala i det
historiska förloppet i Sverige var, att de ursprungliga, något mer demokratiska
samhällsförhållandena med en bondeklass, som lyckades värja sig mot
livegenskapen, kom att rädda den valbarhet för tjänstemän, som ännu består.
På ett mycket tidigt stadium av vår historia innebar onekligen den svenska
ståndsriksdagen ett något mera demokratiskt styrelsesätt än det engelska
systemet med två hus, innan i England underhuset berövade överhuset hela
makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
