Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fotnoter
- Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kapitel VI
1. Under vinterkriget 1939–40 var det ju sedermera medlemmar av samma
bildade överklass som med sin övervikt i den offentliga diskussionen nästan
skapade en illusion att svenska folket, utöver sympati och riklig ekonomisk
och annan hjälp, var berett till mera aktivt deltagande i försvaret av Finland,
medan Per Albin och Andersson i Rasjön med närmare kontakter med
folkmajoriteten av arbetare, bönder och småfolk visste bättre om folkopinionen: att
den i första hand ville hålla Sverige utanför krig. Detta finns numera klarlagt i
publicerade minnesanteckningar och i historiska utredningar.
2. Om memoarerna se slutet av kapitel VIII och fotnot 10 till kapitel X.
3. Låt mig berätta en episod, som i all sin obetydlighet kan vara belysande.
Någon gång alldeles i början av trettiotalet skrev jag till Zeth Höglund, som
då var redaktör för Social Demokraten att jag gärna utan särskild betalning
skulle vilja då och då skriva artiklar i tidningen i ekonomiska och sociala frågor
av aktuellt intresse. Jag fick aldrig svar. Han räknade mig till Per Albins krets,
som i möjligaste mån skulle hållas utanför. Så tydde jag hans bristande
intresse att få ha mig som medarbetare.
Per Albin å sin sida dolde, som jag minns, aldrig sin misstro mot Höglund
och hans krets. Han hade också oavbrutna bekymmer med honom i
Stockholms arbetarkommun.
4. För sammanhangets skull tillägger jag en ytterligt sammanträngd
redogörelse för mitt arbetsliv dessförinnan.
Jag hade fått en mycket god gymnasistutbildning i Norra Real, som jag skall
beröra i utbildningskapitlet i andra delen. Min inriktning var ganska snäv på
naturvetenskaperna och matematiken, men jag läste som gymnasist också
vidlyftigt böcker i filosofi, statskunskap och politik, men inte så ofta som Alva
hade gjort, skönlitteratur. Det hade alltid stått tveklöst klart för mig att jag ville
sträva att bli vetenskapsman.
När jag tagit studenten 1918 — vid nästan tjugo års ålder, onödigt fördröjd
av sen begynnelseålder i småskolan och ett års bortovaro efter olycksfall — fick
jag den underliga idén att jag skulle studera juridik för att begripa hur
samhället fungerade, ungefär som när en pojke vill plocka sönder en klocka för att
begripa hur den går.
Med min naturvetenskapligt bestämda inriktning är det förståeligt att mina
studier i juridik inte tillfredsställde mig. Jag tror dock att jag för framtiden fick
något ut av dem.
För det första lärde jag mig att "märka ord". Oförmågan att läsa rätt innantill
är vida spridd bland samhällsvetare och försvårar ofta deras inbördes
diskussion.
För det andra innebär en juridisk betraktelse av ett rättsfall regelbundet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0273.html
