Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledande socialdemokrater, varibland flera nästa år blev medlemmar av den då
bildade socialdemokratiska regeringen.
Med arbetarrörelsen, som då förvisso var mer av en "rörelse" än nu, och i
vilken Alva och jag var nykomlingar, fick vi kvickt, fastän sent, en livlig
kontakt genom att vi blev välkomna som föredragshållare och
diskussionsdeltagare i partiets organisationer.
Här får denna skiss till självbiografi för dessa år stanna.
5. Mot slutet av trettiotalet hade Nils Wohlin, som jag erfor, bisysslan att
intressera sig för Arbetsgivarföreningens statistik. Eftersom jag aldrig iakttog
att han ägnade mycken tid åt den saken, hade han väl något eller några
biträden. Men det var knappast fråga om ett utredningskansli.
I LO var Sigfrid Hansson sekreterare och redaktör för Fackföreningsrörelsen.
Han var dessutom författare till värdefulla egna arbeten framförallt om
byggnadsfacket, varifrån han hade kommit, och initiativtagare och ledare för
Arbetarrörelsens kultursällskap. Härigenom och genom sina besök vid Brunnsvik
spelade han en viktig roll för fackföreningsrörelsens tillvändhet till kultur och
vetenskap. Men hans verksamhet var inte i högre grad inriktad på att utreda
förutsättningarna för LO:s förhandlingsverksamhet.
Jag har senare fått reda på att just före min hemkomst från arbetet med An
American Dilemma hösten 1942 hade LO anlitat Gösta Rehn och Rudolf Meidner
för vissa kortsiktiga utredningsuppdrag men utan att ge dem fast anställning.
Likväl var deras kontakt med LO att betrakta som ett embryo till det
utredningskansli som skulle komma att upprättas och där de båda skulle komma att
spela en så viktig roll.
Utan att känna mycket till denna förhistoria tog jag mig anledning att gå upp
till August Lindberg och föreslå att LO skulle bygga upp ett effektivt
utredningskansli. De behövde det för att bättre underbygga sina löneförhandlingar
och för att göra sina svar på utredningsremisser mera meningsfulla och
betydelsefulla än de varit.
Lindberg var skeptisk. Han framhöll att fackföreningsrörelsens
förtroendemän var mycket lågt avlönade. Inga välutbildade ekonomer och statistiker
skulle nöja sig med löner som LO den tiden kunde betala. Jag lugnade honom
på den punkten. Med sina stora fonder hade dessutom enligt min mening LO
råd att uppfylla de måttliga anspråk som säkert många ekonomer med
socialdemokratisk inriktning skulle ställa. Det var vad han faktiskt sa och vad jag
svarade. Sedan har jag hört från Gösta Rehn att han och Rudolf Meidner var
ganska bra betalda.
Jag hade det särskilda skälet att resa denna fråga om tillskapandet av ett
utredningskansli, eftersom Rickard Sterner, som varit med mig i negerstudien,
kommit hem med mig och med sin stora kompetens borde utnyttjas för ett
jobb som låg i linje med hans åskådning och intressen.
Rickard blev anställd och Gösta och Rudolf behölls och fick fast anställning
och gruppen svällde ut. Så fick det längre fram så betydelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
