Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ta initiativet till sammankallandet av en konferens med jurister och
andra samhällsvetare kring problemet om rättsstaten. Till det sammanträde
med fakulteten där förslaget skulle prövas, kom Thunberg och Birger Ekeberg,
högskolestyrelsens ordförande. Båda talade mot förslaget som bara skulle
uppreta tyskarna. Nils Herlitz som satt bredvid mig viskade i mitt öra: "Glöm
inte att vi alla bor i villor och har barn." Förslaget nedröstades.
På Tor Bonniers förslag skrev Alva och jag vår beredskapsbok Kontakt med
Amerika, som utkom våren 1941, när jag redan rest tillbaka till Amerika.
Alva och hennes vänner i kvinnokretsen, Elsa Cedergren, Kerstin
Hesselgren, Eva Hökerberg, Eleonor Lilliehöök, Hanna Rydh, Disa Västberg, gav ut
en bok, Diskussion om demokratin, 1941, som också var en beredskapsbok. Det
hade då annars i Sverige blivit en vanlig anpassning att man inte talade om
"demokrati" utan "folkvälde" eller något liknande. I förordet stod där:
"Diskussion är en förutsättning för demokrati. Det är i tider som dessa nödvändigt,
att vårt folk och särskilt ungdomen söker sig ned till demokratins
grundprinciper och problem. Det bästa skyddet mot främmande propaganda är också ett
positivt klarläggande av våra egna värden och ideal samt ett vaket eget
tänkande ... Det är just nu en stor fosterländsk angelägenhet att envar gör klart för
sig vad det är som vi kalla svensk demokrati."
Och Alva började då skriva utrikespolitiska artiklar i Aftontidningen, som
den tiden och flera år senare var ett relativt högtstående kulturorgan i den
svenska pressen.
Genast vi kommit hem hade jag gått upp till Per Albin och föreslagit honom
att vi skulle förbereda oss för att ha en effektiv flyktingregering om vi blev
erövrade. Jag minns att jag särskilt föreslog, att Gustav Möller skulle skickas
utomlands för att kunna bilda en kärna. Vi borde dessutom förbereda
utrustning för radioutsändningar på Sverige utifrån, liksom att föra ut betydelsefulla
dokument att ha tillgängliga.
Per Albin lyssnade till mig inte utan sympati. Han sade egentligen ingenting
annat än att han var emot alla sådana tilltag. "Vi har ingen träning i
konspiration." Jag kommer ihåg hur han slutade: "Du tror väl inte att jag är rädd",
vilket jag ju inte gjorde.
Jag gjorde en lika misslyckad framstöt till August Lindberg, att
Landsorganisationen skulle placera en avsevärd del av sina fonder utomlands för att vara
till förfogande för en flyktingregering om den skulle komma till stånd. August
Lindberg var också oförstående.
Alva gjorde tillsammans med Sonja Branting liknande framstötar särskilt till
socialdemokratiska partiet. Det finns i Arbetarrörelsens arkiv en promemoria
om de förslag de ställde. De mötte lika litet någon förståelse där.
Nu gick ju allt till slut väl. Jag kan i efterhand även förstå varför våra förslag
inte godtogs. De åtgärder förslagens genomförande skulle ha inneburit, kunde
ju knappast ha hållits hemliga, och de kunde därför anses farliga i det läge
landet befann sig under de tyska hoten.
Jag minns den sista gången jag såg Per Albin under min hemmavaro. Vi
hade suttit tysta på en buss som då gick på Drottninggatan. När jag steg av och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
