Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalekonom, så ska vi väl utnyttja honom", lär Per Albin ha deklarerat.
Likadant hade nog Per Albin resonerat när han skulle bilda ny regering
1945. Som statsminister i alla tidigare regeringar sedan 1932 där alltid Wigforss
varit med som finansminster, kände ju Per Albin också till Wigforss’
envetenhet. Han hade nog tyckt att det behövdes en motvikt i regeringen. Mig kom
han likväl inte att aktivt kunna stödja mot Wigforss, som jag nu tror på grund
av att hans hälsa började vackla.
3. Lång tid har nu gått sedan dess, och jag ser inte att någon skada kan
förorsakas av att jag berättar om en tidstypisk episod, som jag nog är den enda
överlevande som nu kan vittna om, åtminstone från svenskt håll. Efter en den
tiden stadgad sedvänja, grundad på ömsesidigt förtroende mellan
centralbankerna, hade vi förvarnat de av dem, som vi hade löpande förbindelser med,
om den förestående kronuppskrivningen.
Dag kom ungefär en vecka efteråt upp till mig och visade kurvor över
valutahandeln dagarna före och efter kronuppskrivningen. För alla länder
visade valutahandeln en alldeles ostörd linje med bara små variationer upp
och ned — utom för Norge. Där hade underrättelsen om den förestående
förändringen fått ge upphov till ett stort inköp av svensk valuta.
Dag och jag hade en allvarlig diskussion om saken. Den slutade med att vi
förstörde de diagram han gjort och höll saken absolut hemlig — även gentemot
mina regeringskamrater. Jag tror att vi handlade rätt.
4. August Lindberg spelade nog en viktig roll vid detta beslut. Jag minns ju
att han vid en mindre beredning, till vilken han inbjudits, patetiskt förklarade
att hela LO stod enigt bakom kravet, att omsättningsskatten skulle fortast
möjligt avskaffas. Rehn har nu berättat för mig att både han, Meidner och
många förtroendevalda i LO inte delade Lindbergs entusiasm för ett hastigt
avskaffande av omsättningsskatten.
5. När Bertil Ohlin åtog sig partiledarskapet i folkpartiet efter Gustaf
Andersson i Rasjön 1944 var det med en viss tvekan från hans sida. Denna tvekan
berodde på att han fruktade att han i sin nya roll skulle frestas att bli alltför
opportunistiskt taktisk.
Vi brukade ofta om söndagarna göra långa fotvandringar i
Stockholmstrakten för att i lugn och ro få diskutera olika vetenskapliga och politiska frågor. Vi
gjorde en lång sådan promenad när Bertil just fått erbjudandet att ta hand om
ledningen av folkpartiet efter Rasjön, som skulle avgå från riksdagen när han
blev landshövding.
Han sa sig tveka. Rasjön hade, menade han, djupare rötter i folket, hade
från unga år haft praktisk politisk erfarenhet i sockenstämman och landstinget
innan han kom in i riksdagen:
"Jag är en herrskapspojke från Skåne, som lärt sig åka skidor genom att läsa
böcker, som han uttryckte sig. Jag blir kanske lättare frestad till taktiska
utsprång, där Rasjön skulle ha hållit linjen. Jag kan vara skickligare, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
