- Project Runeberg -  Hur styrs landet? /
293

(1982) [MARC] Author: Gunnar Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heller förneka, att för min del en sedan länge ingrodd vana att i stort sett sköta
finanspolitiken på egen hand lade hinder i vägen för de överläggningar på ett
tidigt stadium, som skulle ha inneburit ett mera påtagligt samarbete" (s. 282).

Det var den inställningen hos Wigforss jag mötte, när jag blev med i
regeringen och både som handelsminister och professionell nationalekonom inte
kunde underlåta att ha intresse i den ekonomiska politiken inom den regering
som tillträdde sommaren 1945.

I kapitel X, sektion 2, nämnde jag hur praktiskt taget alla, både ekonomer,
politiker och folk i näringslivet ursprungligen fruktat en depression efter
krigets slut. Denna inställning hade präglat många av de betänkanden som
utarbetades av Kommissionen för efterkrigsplanering. Jakob Wallenberg, som
också var medlem i kommissionen, och jag hade tidigare än andra nått den
uppfattningen att vi inte hade att vänta en depression utan i stället en
högkonjunktur som kunde leda till överexpansion. Men som vi naturligtvis inte, mot
all historisk erfarenhet, kunde vara säkra i vår bedömning, fick vi nöja oss med
att söka tona ner depressionsförväntningarna inom kommissionen. Vi leddes
då också av en inställning att i högsta möjliga mån söka hålla ihop
ståndpunkterna i kommissionen inför den problemmättade efterkrigstiden.

Wigforss förbigår denna förhistoria och börjar med efterkrigstidens
förhållanden som de faktiskt utvecklade sig, tydligt synbara hösten 1945. När
handelsspärren från väster avvecklades, och samtidigt de under kriget högt
uppdrivna transportkostnaderna hastigt gick ned, blev stora delar av vår import av
både konsumtions- och produktionsvaror kraftigt förbilligad och kunde då
hastigt öka.

Vi hade haft ett ganska effektivt lönestopp sedan 1942, dock med viss
löneglidning inom den privata sektorn. När nu så många för konsumtionen direkt
och indirekt viktiga priser gick ner, var det allra först en naturlig och av alla
godtagen tanke, att återgång till förkrigstidens levnadsstandard i första hand
skulle få ske vid i stort sett oförändrade löner.

Men särskilt som en allt kraftigare högkonjunktur utvecklade sig, medan
omställningen från krigshushållning till fredshushållning försiggick utan
större svårigheter och då företagens vinster blev höga, var det naturligt, att de
fackliga organisationerna inriktade sig på lönestegringar. I detta sammanhang
framträdde då en klyfta mellan socialdemokraterna och de borgerliga
partierna. För socialdemokraterna fanns dessutom ett behov att återknyta till
förkrigstiden i krav på fortsättning av sociala reformer och en fortsatt omläggning
av skattesystemet i de mindre bemedlades intresse.

Wigforss’ framställning i sina Minnen är i huvudsak en skildring av hur han,
principiellt och partitaktiskt, uppfattade denna utveckling. Hans och partiets
ståndpunkt blev mer och mer att lönerna skulle få stiga, nya sociala reformer
framdrivas och skattesystemet få modifieras, allt inom den ram som
förebyggandet av en prisinflation medgav, alltså vid oförändrade levnadskostnader. I
detta sista hänseende var vår politik till synes framgångsrik ända till mot slutet
av 1946. Levnadskostnaderna hade visserligen inte sjunkit men heller inte
stegrats intill dess.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hurstyrs/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free