- Project Runeberg -  Hur styrs landet? /
295

(1982) [MARC] Author: Gunnar Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi höll på att löpa fram emot en valutakris, som den tiden inte kunde mötas
som nu genom utrikes upplåning (se kapitel X, fotnot 6). Denna andra fara
vägrade Wigforss enständigt att se in i det sista.

Som handelsminister följde jag noga vad som hände med utrikeshandeln.
Vår valutareserv vid krigets slut hade varit stor. Jag var emellertid från början
ängslig att utrikeshandeln skulle råka i obalans.

Vad gäller först exporten bar jag ansvaret för hur den fick utvecklas inom
ramen av de bilaterala förhandlingar, som efter krigets slut ju var nödvändiga
(se kapitel XI, sektion 1). I en del av våra handelsavtal fick vi ge krediter till
olika länder. I synnerhet de exportåtaganden som gavs de nordiska
grannländerna lämnades ofta faktiskt som gåvor utan förväntning om återbetalning.
Allt detta tryckte i sin mån ner betalningsbalansen.

Importen stegrades naturligtvis oerhört efter den avstängning vi varit
utsatta för, och den var till stor del inriktad på lyxvaror, vilket inte var så underligt
efter krigstidens avspärrning. Och Axel Gjöres fann en glädje i att hastigast
möjligt avskaffa alla ransoneringar och kontroller. Inga importspärrar sattes.

I december 1946 infördes tvärtom importsubventioner! Wigforss’ motiv var
att därmed hålla nere inflationen i landet, som var den sak som fascinerade
honom. Det skedde mot mitt bestämda avstyrkande vilket hör till allt det
Wigforss inte nämner. Vår valutareserv hade då börjat hastigt krympa.

Det var i samma drag som jag höll mitt decemberföredrag i
Nationalekonomiska föreningen och med utförlig och ingående motivering varnade för att vi
skulle nödgas begränsa importen (se kapitel X, sektion 4).

Wigforss nämner min varning och då, så långt efteråt, utan förebråelser i det
sammanhanget. Eftersom han inte var beredd att införa några
importbegränsningar, nödgades han förklara "att importförbud inte hade övervägts inom
regeringen" — vilket var sant — "men inte hindrade att enskilda
regeringsledamöter sett med oro på vad som försiggick" (s. 356). Längre fram och i ett helt
annat sammanhang medger han att jag haft rätt (s. 363).

Han påpekar emellertid redan här att det inte dröjde många dagar efter mitt
föredrag "innan riksbanksfullmäktige yppade sin oro och rådde till att
åtgärder för importreglering skulle undersökas", en händelse jag hade glömt. De
gav en ny varning mot slutet av januari 1947. Den 12 mars begärde de
omedelbart ingripande och så kom den 15 mars regeringsbeslut om
importförbud. Riksbanksfullmäktiges tidiga och därefter upprepade varningar att
importkontroll kunde komma att bli nödvändiga, lämnades i pressen utan
mycket av kommentarer, medan hela hetsen inriktades mot mig för mitt föredrag.

Wigforss’ enständiga och fortsatta bortseende från valutariskerna ända till
det bittra slutet, när ett radikalt importförbud blev nödvändigt, tog sig uttryck
i de förhandlingar med oppositionspartierna till höger och med näringslivets
organisationer, som han fick Tage Erlander att inleda mellan den 24 januari
och 11 mars 1947 (se kapitel X, sektion 4). Medan valutorna då raskt
strömmade ut, inriktades dessa överläggningar enbart på inflationsfaran.

Vad gäller denna begränsning av ämnet för överläggningarna mötte
Wigforss ingen motsägelse från oppositionen. Som jag påpekade i kapitel X var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hurstyrs/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free