Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen och genom valutakrisen, ägnar han en särskild sektion, "Gunnar
Myrdal", åt att analysera min personlighet. Den är gjord på fri hand och i
huvudsak utan anknytning till några särskilda problem.
Jag undantar då den kortfattade mening jag redan citerat, där han i helt
allmänna ordalag i förbigående erkänner att jag hade haft rätt och han orätt i
fråga om nödvändigheten av importreglering i december 1946. Tidigare
meningsskiljaktigheter om vår ekonomiska politik omnämner han inte alls.
Jag undantar också hans påpekande, att jag alltid varit en säker
anti-inflationist. Fast hans reflektioner i det sammanhanget om min konstitutionella
"mörksyn" är felaktig och obestyrkt, se ovan.
Jag undantar likaledes vad han skriver om den diskussion om kontant eller
in natura, som vi hade på trettiotalet, där ju Wigforss stod för "familjelön" mot
Alva och mig (se kapitel VI, sektion 13). Han medger att jag "nog får anses ha
avgått med segern" men gläder sig åt införandet av "de allmänna barnbidrag som
sedan kommit". Vi hade ju lagt tyngdpunkten vid vad vi kallade socialiseringen
av konsumtionen.
Men eljest är den allmänna personlighetskaraktäristik han på fri hand
genomför inte anknuten till några särskilda saker jag sagt eller gjort.
Jag är enligt Wigforss en "ovanlig mänska". Han säger sig inte ha kunnat
undgå att upptäcka att jag har "ett stänk av det geniala", vilket enligt honom
också förenas med "det barnsligt öppna och förtroendefulla, och (jag) såras lätt
av omvärldens hånfullhet eller ovilja. Hade Myrdal också haft något av barnets
vanliga stridslust, skulle han lättare ha funnit sej till rätta. Men det förefaller
som om en naturlig vänlighet berövade honom dett skyddsmedel mot
yttervärlden."
Wigforss måste här ha syftat på den tystnad jag efter mitt föredrag i
Nationalekonomiska föreningen i december 1946 iakttog mot den häftiga kritiken att
jag bar skulden till valutautflödet. Denna tystnad var emellertid föranledd
enbart av min lojalitet mot partiet och den regering jag fortfarande tillhörde,
som jag påpekat i kapitel X, sektion 4.
I motsats till sitt påstående, att jag saknade "stridslust" som skyddsmedel
mot yttervärlden, tillskriver Wigforss mig på sidan före "både förmågan att
övertyga och övertala, agitera ingår i den politiska utrustningen. För Myrdals
del var det inte frågan om någon brist i den agitatoriska färdigheten."
"Det kan säjas att intellektuella begåvningar av det sällsynta slag som vi har
exempel på i Gunnar Myrdal, inte har sin plats i praktisk politik, sådan den
utformas t ex i vårt eget land. Vad som där skapar respekt och ger inflytande
är ett problem med många dunkla sidor. Det har i alla händelser aldrig i någon
särskild grad varit intellektuella gåvor som fallit på Myrdals lott. Det går inte
alltid bra samman med partipolitiken (min kurs). Hans kritiska sinne sövdes inte
under den tid han var medlem i den socialdemokratiska regeringen och inte
heller då han förut följde partiets verksamhet från sin vetenskapliga
utsiktspunkt."
Det överdrivna påståendet om min ovanliga begåvning upprepar Wigforss
oavbrutet och ihärdigt helt onödigtvis. Den skulle uppenbarligen ha varit mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
