- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
3-4

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekanik - I. (Krafter, 1-26) - 3. Hvad menas med gravitations- eller tyngdkraft? - 4. Hvilka äro lagarne för kroppars fall? - 5. Med hvilken hastighet når en fallande kropp marken, om den faller från olika höjd?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortsatt hans verk, hvarigenom det blifvit bevisadt,
att den kraft, vi här på jorden kalla
tyngdkraft och som förorsakar kroppars fall,
samt den kraft, som sammankedjar verld med
verld, äro yttringar af en och samma kraft,
den s. k. allmänna gravitationen.

På månen verka då två krafter,
gravitationen, som drager månen
till jorden, och den kraft som ville
föra den ut ur banan, hvilken kraft
sedan gammalt fått namnet centrifugalkraft.
Genom dessa krafters inbördes
verkan hålles månen i sin
bana. Centrifugalkraften uppträder
alltid, då en kropp rör sig kring en
axel eller ett centrum. Till följd af
denna kraft är det som man kan
svänga ett öppet kärl fyldt med vatten
rundt, utan att vattnet rinner ut
(se fig. 1). Samma kraft är det som
tvingar hästen och dess ryttare i cirkus
att luta sig inåt, (se fig. 2); i detta
läge uppstår en strid mellan tyngdkraften,
som om den verkade ensam
skulle draga ryttaren till marken,
och centrifugalkraften, som å sin sida
ensamt verkande skulle slunga ryttaren i
barrieren). Samma centrifugalkraft är det som
tvingar en skridskoåkare att böja sig utåt, då
han åker på »ytter skäret».

illustration placeholder

Fig. 1. Centrifugalkraften hindrar

vattnet att rinna ut.

illustration placeholder

Fig. 2. Centrifugalkraften tvingar ryttaren och hästen

att luta sig inåt.


4. Hvilka äro lagarne för kroppars fall?

Alla kroppar falla med samma hastighet,
detta är den första enkla lagen. Detta
påstående synes stå i strid med all erfarenhet,
som visar att en sten faller fortare än en
fjäder. Vi få dock observera, att fallagarna
gälla för lufttomt rum; vore ej luften, som
verkar hindrande, skulle båda kropparna falla
lika fort, hvilket ock visar sig, om man gör
ett försök i luftförtunnadt rum.

Ett annat anmärkningsvärdt förhållande
vid fallet är, att hastigheten oupphörligt tilltager.
Om vi med hastighet förstå den väglängd,
som en kropp tillryggalägger under en
sekund, så växer den oupphörligt, så att den
vid 1:a sekundens slut är 9.8 meter, vid 2:a
sekundens slut 19.6 m., d. v. s. 2X9.8, vid
3:e sek:s slut 3X9.8 o. s. v.

Hastigheten tilltager således för hvarje
sekund med 9.8 met. Denna tillväxt kallas
acceleration och är något olika på olika ställen
af jorden. Så är den i Stockholm 9.818,
i Paris 9.809, vid eqvatorn 9.780 meter.

I följd af hastighetens oupphörliga ökande
är det ej lika lätt vid fallrörelse som eljest
att beräkna, hur långt kroppen hunnit efter
ett visst antal sekunder. Om t. ex. ljudet
hvarje sekund hinner 330 meter, är det lätt
att beräkna, att det på 2 sek. hinner 660
meter. Vid fallet åter ökades hastigheten hela
tiden, så att den efter 1:a sek. var 9.8 meter.
Då 1:a sek. började, hade kroppen ingen hastighet;
tänker man sig derför, att han under
hela sekunden rört sig med en medelhastighet,
så hade han efter 1:a sek. hunnit 4.9
met. Vill man beräkna huru långt kroppen
hunnit på 5 sek., så resonerar man på följande
sätt: hastigheten vid 1:a sekundens
början är ingen; vid 5:e sek. slut 5X9.8,
således har kroppen i medeltal rört sig med
en hastighet af 24.5 met., under 5 sek. har
han derför hunnit 5X24.5 d. v. s. 122.5
meter.

5. Med hvilken hastighet når en fallande
kropp marken, om den faller från
olika höjd?


Då man vet huru hastigheten växer med
tiden och huru man skall beräkna de väglängder
kroppen faller på en viss tid, möter det
ej så stora svårigheter att beräkna den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free