Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 7-8 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mekanik - I. (Krafter, 1-26) - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luften såsom en himmelskropp. Stenen skulle
ej hafva någon vigt mer. Ökades rotationshastigheten
ännu mer, skulle stenen ej kunna
ligga qvar på jorden utan stiga uppåt. Tyngdförhållandena
på en planet bero således på
planetens massa och på dess rotationshastighet.
Det är för öfrigt klart, att en kropps
tyngd aftager, om man höjer sig i luften,
dock är denna minskning så obetydlig, att
den knappt märkes med en vanlig våg på
de höjder, hvartill vi kunna komma.

12. Hvad är en pendel?

Alla veta väl hvad en pendel är: en kula,
hvilken är fäst vid en stång, kring hvars
ändpunkt hela inrättningen kan svänga. Hvarje
tillställning, som på detta sätt kan oscillera
eller svänga, kallas i vidsträckt mening en
pendel. Lagarna för pendelns rörelse studeras
bäst, om man upphänger en temligen tung
men ej för stor kula på ett smalt snöre. En
dylik pendel närmar sig till hvad man kallar
en matematisk pendel, d. v. s. en sådan
der kulan vore tung men så liten som en
punkt och snöret vore en linie, d. v. s. en längd
utan bredd (en dylik pendel kan ju tydligen
blott tänkas, ej i verkligheten konstrueras).

Fig. 3. Den enkla pendeln.

Då pendeln hänger stilla, intager
den läget OP (kalladt jämvigtsläget, se
fig. 3); föres den nu åt sidan ett stycke
AP, svänger den fram och tillbaka på
ömse sidor om jämvigtsläget.
För små bågar gälla följande lagar: 1:o tiden
för en svängning från A till B är alltid den-
samma, oberoende af bågen AB:s storlek,
blott den ej är allt för stor; 2:o ju längre
pendeltråden OP är, ju långsammare svänger
pendeln; 3:o vigten på pendelkulan P inverkar
ej på svängningstiden; 4:o ju större jordens
dragningskraft är, ju fortare svänger
pendeln.

Dessa lagar gälla strängt taget blott i
lufttomt rum. Två pendlar, som svänga lika
fort, sägas vara synkrona.

13. Huru lång bör den pendel vara, som
i Stockholm gör en svängning från A till B
på 1 sekund?

Genom en lätt räkning, som dock ej här
lämpligen kan angifvas, får man denna längd
att vara 0.995 meter.

14. Hvartill han pendeln användas?

Redan Galilei, som angaf de i 12 uppräknade
lagarna, kom på den tanken att använda
pendeln såsom tidmätare. Men först
Huyghens konstruerade år 1656 ett ur, hvars
gång reglerades medels en pendel.

Fig. 4. Mekanismen i ett pendelur: A axeln, CD valsen, hvarpå klocksnöret uppvindas, P vigten.

Fig. 5. Steghjulet med »affallet», D axeln som kringvrides, då lodet sjunker. BCA affallet, A fästpunkten för pendeln.

I sin enklaste form består ett pendelur (se
fig. 4) af ett vertikalt kugghjul med snedt afskurna
tänder, som sättes i rörelse af ett lod eller
en tyngd. Öfver detta hjul det s. k., steghjulet
sitter en pjes liknande en gaffel eller
ett klo, kalladt ankaret eller affallet (särskildt
afbildadt i fig. 5), hvars yttersta ändar kunna
gripa in i hjulets tänder
på ömse sidor och
dymedels hindra hjulets
rörelse. Ankaret är förbundet
med pendeln, så
att det deltager i dennes
svängningar. För hvarje
gång ankaret oscillerar,
frigöres en kugg i kugghjulet,
som således vrider sig långsamt, men i
följd af pendelns regelbundna gång likformigt.
Genom friktion m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>