- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
57-58

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - III. - 104. Huru stor är jorden? - 105. Huru lång är jordens omsvängningstid? - 106. Hvilka bevis ha vi för jordens rotation? - 107. Hvaraf härleder sig jordens afplattade form?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


104. Huru stor är jorden?

Storleken hos ett klot bestämmes af
afståndet från centrum i klotet till dess yta
(detta afstånd kallas radie). Jordens radie
är ej lika stor i alla rigtningar.
Eqvatorsradien är 637,8 nymil, polarradien är 635,7
mil (betydelsen af pol och eqvator förklaras
i nästa stycke). Jorden är således tillplattad
vid polerna, ehuru afplattningen blott utgör
ungefär 1/300. Vid en ungefärlig bestämning
kan man derför antaga jorden vara ett klot
med en radie af 636 nymil eller jemt 600
gamla mil (egentligen 595).

Ett af de svåraste inkasten mot jordens
klotform var förr i verlden det, att i så fall
skulle de menniskor, som bodde på andra sidan
jorden, gå på hufvudet. Redan den omständigheten,
att dessa den andra sidans folk
(våra antipoder) efter all sannolikhet skulle
säga detsamma om oss, borde häfva detta inkast.
För öfrigt är upp och ned någonting
relativt, d. v. s. beroende på sammanhanget
med andra företeelser. För hvarje jordinnevånare
betyder nedåt den rigtning, som från
honom går mot jordens medelpunkt och uppåt
den motsatta rigtningen. Således hvarhelst
vi befinna oss på jorden, om vi hafva fötterna
mot jordens centrum och hufvudet i motsatt
rigtning, så hafva vi fötterna nedåt och hufvudet
uppåt. Två menniskor som befinna sig
midt emot hvarandra på hvar sin sida af jorden
hafva båda fötterna nedåt, d. v, s. de
stå upprätt i förhållande till den dem omgifvande
naturen, ehuru de i förhållande till
hvarandra äro vända åt motsatta håll.

105. Huru lång är jordens omsvängningstid?

Jorden vrider sig rundt om på ett dygn
eller 24 timmar. Den axel, omkring hvilken
denna rotation försiggår, är naturligtvis ej
något kroppsligt utan blott en tänkt linie.
De punkter, der jordaxeln går igenom jordytan
kallas jordens poler. Midt emellan polerna
löper den linie som kallas eqvator. Den
hastighet, med hvilken en punkt på eqvatorn
rör sig på en sekund, är ungefär 500 meter
eller nogare 469 meter. Ju mer man aflägsnar
sig från eqvatorn, ju mindre blir hastigheten.

106. Hvilka bevis ha vi för jordens rotation?

Det för alla synbara beviset för denna
rörelse är himlahvalfvets dagliga rörelse. Vi
se solen, månen och stjernorna gå upp i öster
och ned i vester. Antingen måste då dessa
kroppar röra sig i den antydda rigtningen,
eller ock jorden rotera från vester mot öster.
Hvilkendera rörelsen som är den verkliga kan
först på andra vägar bestämmas. Vi hafva
då framför alla andra bevis att anföra Foucaults
redan i 18 omnämnda experiment. Detta
var första gången menniskoögat verkligen såg
att jorden roterade. Ett annat bevis är, att
en kropp, som får falla fritt ned från någon
betydligare höjd, ej träffar marken på samma
punkt som den lodräta linien från utgångspunkten
utan alltid ett stycke öster om
denna linies fotpunkt. Skälet till denna afvikning
är ej så svårt att inse. Tänka vi
oss en hög mast upprest lodrätt, så utgör
masten en fortsättnig af jordradien i den
punkten. Ju längre en punkt ligger från
rotationsaxeln, ju fortare måste den röra sig,
derför rör sig masttoppen fortare än foten af
masten. Då stenen släppes har den samma
hastighet åt öster som masttoppen, men denna
var större än fotens hastighet åt öster, och
derför måste stenen träffa marken öster om
mastens fot.

Newton, som först tänkte öfver denna sak,
beräknade, att för en fallhöjd af 158,5 meter
afvikningen åt öster borde bli 27,6 millimeter.
Då experimentet utfördes af Reich i en af
grufvorna i Freyberg, fann han en afvikning
af 28,3 mm. åt öster. Skilnaden är så obetydlig,
att den måste räknas bland de oundvikliga
fel, som vidlåda hvarje menskligt arbete.

Vi hafva således två synbara bevis för
att jorden roterar. Äfven andra bevis kunna
anföras, men de äro af mer resonerande art.

107. Hvaraf härleder sig jordens afplattade form.

Häller man en vätska i en fin stråle
från en betydligare höjd, upplöser sig vätskestrålen
i droppar, som i följd af dragningskraften
mellan vätskans smådelar antaga en
mer eller mindre fullständig klotform (på detta
sätt fabriceras blyhagel). Vore ej tyngden,
skulle, under förutsättning att dropparne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free