- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
67-68

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - III. - 120. Huru bestämmes det borgerliga året? - IV. - 121. Hvad veta vi om tillståndet på månen? - 122. Huru rör sig månen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oreda skulle uppstå. Dessa svårigheter föranledde
Julius Cæsar att uppdraga åt den egyptiske
astronomen Sosigenes att reformera kalendern.

Sosigenes införde det tropiska året som
tidsmått, hvilket han antog vara 365 1/4 dygn.
Det beslöts vidare, att man skulle räkna
3 på hvarandra följande år till 365 dygn och
på det 4:de året tillsätta ett dygn, d. s. k.
skottdagen. På detta sätt skulle felet hvart
fjerde år repareras. Denna förändring infördes
år 45 f. Kr. och kallas julianska tidräkningen
eller gamla stilen.

Då man antog det tropiska året till 365 1/4
dygn, gjorde man det ungefär 11 minuter för
långt. Under århundradens lopp skulle detta
fel visa sig ganska tydligt, så att t. ex. år
325 e. Chr., då ett kyrkomöte hölls i Nicæa,
vårdagjämningen inträffade den 21 i st. f. den
24 mars. De andlige, som närmast för kyrkans
fester voro intresserade af kalenderns fullkomnande,
trodde felet ligga i något misstag
vid räkningen och faststälde vid detta
möte, att vårdagjämningen alltid skulle sättas
till den 21 mars. Denna rättelse var tydligen
ingen förbättring, året var fortfarande 11
minuter för långt, och felet ökade sig hvarje
år. Det är lätt att räkna ut, att det på 128
år uppgår till i det närmaste 1 dygn. Slutligen
gick det så långt, att datum ej öfverensstämde
med årstiden; vårdagjämningen inträffade
den 11 mars. Då utfärdade påfven
Gregorius XIII 1582 ett dekret, hvari påbjöds,
att från oktober månad detta år skulle borttagas
10 dagar, så att man efter den 4 oktober
skulle skrifva den 15. Derigenom uteslötos
10 dagar, och vårdagjämningen återkom på
den 21 mars. Vidare påbjöds, att 3 skottdagar
på 400 år skulle uteslutas. Dertill
valdes de sekelår, hvilkas två första siffror ej
jämt kunde divideras med 4. Således äro åren
1700, 1800, 1900 skottår i gamla stilen men
ej i gregorianska eller nya stilen.

Denna förbättring var väsentlig, ty nu
öfverensstämmer vårt borgerliga år med det
tropiska så noga, att felet först efter 3,200
år uppgår till ett dygn. I Sverige infördes
nya stilen 1753.

Af europeiska länder är det blott Ryssland,
som ännu bibehåller den gamla stilen och således
i närvarande stund är 12 dagar efter
oss i datering.

IV.



121. Hvad veta vi om tillståndet på
månen?


Den himmelskropp, som näst solen tagit
astronomernas uppmärksamhet i anspråk, är
månen.

Månen är en mörk, nästan klotrund kropp,
hvars diameter är 1/4 af jordens diameter,
dess volym är 1/50 af jordens volym, dess
massa är 1/80 af jordens massa.

Betraktar man nogare månens yta, ser
man ljusa och mörka teckningar på densamma.
Kepler och alla före honom ansågo de mörka
partierna för haf och sjöar, men då Galilei
riktade sin kikare på dessa bildningar, fann
han, att dessa mörka delar voro antingen skuggor
af berg eller ock dälder mellan bergen.
De ljusa partierna befunnos vara bergskammar.

Fig. 48 visar månskifvans utseende i en
större teaterkikare, under det fig. 49 visar
bilden af ett månlandskap, sedt genom ett
större instrument. Månbergen hafva i allmänhet
ett eget utseende, kägelformiga kratrar
(fig. 50), af betydlig höjd (en del uppnå en
höjd af 7,000 meter), men äfven verkliga
bergskedjor förekomma. Kratrarnes bredd är
också anmärkningsvärd, då den kan uppgå
ända till 40 kilometer.

Slätterna eller »hafven» ligga betydligt
lägre än de omgifvande partierna och äro delvis
alldeles jämna men stundom temligen kuperade.
Så vidt man kan se, finnes numera
ej något vatten på månen, om också, såsom
antagligt är, dessa slätter äro hafsbottnar; ej
heller har man kunnat upptäcka någon luftkrets
kring månen.

En vetgirig läsare kan här framställa den
frågan: hur vet man detta. Derpå svara vi:
funnes det en atmosfär kring månen, vore
den ock blott 1/2000 så tät som jordens, måste
stjernornas plats, då de befinna sig vid månkanten,
till följd af ljusets brytning ändra sig;
någon sådan förflyttning har man dock aldrig
kunnat upptäcka. Funnes åter vatten på månen,
skulle vi ock se moln, men sådana har
man ej kunnat upptäcka; deraf sluter man,
att vatten ej finnes på månen.

122. Huru rör sig månen?

Månen har en trefaldig rörelse. Först
roterar den kring sin axel, sedan rör den sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free