Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 73-74 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - IV. - 123. Hvad menas med månens faser? - 124. Hvarför synes fullmånen större, just då den går upp, än sedan den hunnit ett stycke på himlahvalfvet? - 125. Utöfvar månen något inflytande på vår jord? - 126. Äro flod och ebb alltid lika starka? - 127. Hvilken tid på året inträffar högsta floden? - 128. Hvarför inträffa ebb och flod i verkligheten ej så regelbundet som teorien fordrar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solen, detta läge kallas opposition, vi se då
hela månskifvan, och fasen kallas fullmåne.
I sista qvarteret se vi åter månen half. Tiden
mellan två nymånar är just ett synodiskt omlopp.

Fig. 51. Månens faser.

124. Hvarför synes fullmånen större, just
då den går upp, än sedan den hunnit ett
stycke på himlahvalfvet?

Detta bekanta fenomen beror på en synvilla.
Hvad vi kalla himlahvalfvet är blott
den synbara fond, hvaremot himmelskropparna
afteckna sig. Detta hvalf förefaller mycket tillplattadt
i vertikal led, så att de vid horisonten
belägna delarna tyckas vara längre bort
från åskådaren än de vid zenit.

Men ju längre bort fonden befinner sig,
ju större del deraf täcker bilden, som aftecknar
sig deremot, under antagande att föremålet
alltid är på samma afstånd från åskådaren; derför
synes månen större vid horisonten än i zenit.

125. Utöfvar månen något inflytande på
vår jord?

Det är att förmoda, att en himmelskropp,
som är jorden så nära som månen, äfven om
dess massa är obetydlig, skall hafva rätt stort
inflytande på vår planet. Om vi nu bortse
från månens inflytande på väderleken, som
den stora allmänheten alltid trott på, men
Arago förnekade, ehuru väl ej på tillräckliga
grunder, så ha vi det fenomen som kallas
ebb och flod, hvilket till hufvudsaklig del
har sin grund i månens attraktion.

Med ebb och flod menas som bekant hafsytans
periodiska stigande och sjunkande hvar
sjette timme.

Den del af jorden, som är månen närmast,
drages starkast af denne; är denna del
vattenytan, drages vattenmassan upp såsom
en utsvällning på jordytan, och detta kallas
flod. I följd af jordens rullning flyttar sig
denna anhopning af vatten från öster mot
vester.

Den motsatta delen af jorden befinner
sig af alla ställen på jorden mest aflägsen
från månen och drages derför minst. Af
detta skäl bildar sig en anhopning af vatten
äfven på den sidan. Emellan dessa två uppsvällningar
eller floder måste naturligtvis uppstå
ett fallande hos vattnet, hvilket kallas
ebb. Vi förstå då, hvarför under ett dygn
en plats har två gånger flod och två gånger
ebb.

Samma verkan på verldshafven har äfven
solen, men då dess afstånd är så ofantligt
stort mot månens, förmår solen, trots sin
storlek, ej lyfta vattnet så högt; månfloden
är dubbelt så hög som den solen åstadkommer.

126. Äro flod och ebb alltid lika starka?

Nej, då solen och månen befinna sig i
konjunktion eller opposition, addera sig bådas
verkningar, och fenomenet blir starkare, än
då månen är i något af qvarteren, då månfloden
blir just der solen verkar ebb. Fig.
52 visar ebb- och flodfenomenet vid konjunktion.

127. Hvilken tid på året inträffar högsta
floden?

Vid dagjämningstiderna, emedan då både
solen och månen befinna sig nästan i eqvatorns plan.

128. Hvarför inträffa ebb och flod i
verkligheten ej så regelbundet som
teorien fordrar?

Vore jorden helt och hållet täckt af vatten,
skulle floden inträffa samtidigt för alla
platser belägna på samma meridian och just
i det ögonblick månen befunne sig i meridian.
Men flodvågen hindras i sin väg af
fastlandet, som på många ställen försenar
floden och förändrar fenomenets styrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>