- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
101-102

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om ljudet - II. - 178. Hvarför höres ett eko bättre om natten än om dagen? - 179. Hvarför hör man sämre i vissa rum och lokaler än i andra? - III. - 180. Hvad är det för skillnad mellan ett ljud och en ton? - 181. Hvari skiljer sig den ena tonen från den andra? - 182. Huru betecknas de olika tonerna? - 183. Hvad förstås med tonskala? - 184. Huru benämnas hufvudtonerna i skalan, och hvilka äro deras svängningstal i förhållande till första tonen? - 185. Hvilken betydelse ha de i föregående stycke angifna talen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Woodstock i England är om dagen 17-stafvigt, men
om natten 20-stafvigt.

179. Hvarför hör man sämre i vissa rum
och lokaler än i andra?


Detta beror på rummens konstruktion.
Elliptiskt formade rum äro fördelaktiga, ty
då reflekteras ljudvågorna från ena brännpunkten
till den andra. De som befinna sig
i närheten af den ena brännpunkten höra då
utmärkt, hvad som säges vid den andra, äfven
fast denna är betydligt aflägsen (se fig. 69).
Dåliga äro deremot långa fyrkantiga rum,
särdeles om de äro försedda med läktare.

I dylika lokaler tränga ljudvågorna in i
hörnen och under läktarna; derigenom uppstår
hvirfvel rörelse, och reflexionen störes.

Det finnes flere berömda rum och gallerier,
der en sakta hviskning på ett ställe i
rummet tydligt förnimmes på en annan punkt,
utan att man på mellanliggande ställen hör
något.

III.



180. Hvad är det för skillnad mellan
ett ljud och en ton?


Hvarje orsak, som sätter luften i dallring,
åstadkommer ett ljud. En ton uppstår,
då luften försättes i regelbundna dallringar.

181. Hvari skiljer sig den ena tonen
från den andra?


Tonerna skiljas från hvarandra med afseende
höjd, styrka och klang eller timbre.

Höjden, det som gör en ton hög eller låg,
beror på antalet svängningar eller vibrationer,
som träffar örat på en sekund. Tonen är
högre, ju flere vibrationer den ljudande kroppen
utsänder på en sekund. Äro vibrationernas
antal mindre än 16 eller fler än 38,000,
uppfattar örat dem ej såsom ton. I förra
fallet hör man hvarje särskild vibration såsom
ett enstaka ljud, i senare fallet göra
vibrationerna på örat ett pinsamt intryck
(t. ex. en gäll hvissling). Tonens styrka,
det som gör tonen svag eller stark, beror på
luftpartiklarnas svängningsvidd eller amplitud;
ju större amplituden är, ju starkare är tonen.
Klangen är en särskild egenskap, som tonen
får från det instrument, som frambragt densamma,
och som gör, att samma ton, frambragt
på olika instrument, ljuder olika.

182. Huru betecknas de olika tonerna?

Genom deras svängningstal, d. v. s. antalet
vibrationer på en sekund.

183. Hvad förstås med tonskala?

Sju toner som följa på hvarandra enligt
en bestämd lag. Då man naturligtvis kan
börja med hvilken ton som helst, får man
lika många skalor som toner.

184. Huru benämnas hufvudtonerna i skalan,
och hvilka äro deras svängningstal
i förhållande till första tonen?

ut re mi fa sol la si ut
1 9/8 5/44/3 3/2 5/3 15/8 2

Den ton, hvarmed man börjar skalan (ut),
kallas äfven grundton eller prim, och man
får då följande schema:
ut re mifasolla si ut
grundtonsekund ters qvart qvint sext septima oktav


185. Hvilken betydelse ha de i föregående
stycke angifna talen?


Dessa siffror, de s. k. relativa svängningstalen,
ange blott förhållandet mellan grundtonens
svängningstal och de särskilda tonernas i skalan.

För att få veta, huru många svängningar
tonerna verkligen göra i sekunden, behöfves
sedan blott att bestämma en enda tons verkliga
eller absoluta svängningstal, för att kunna
beräkna alla de andras. Den ton, hvarifrån
man utgår, är vanligen stämgaffelns, som på
musikspråket kallas ettstrukna a (la 3). Genom
öfverenskommelse är bestämdt, att den
bör göra 435 svängningar i sekunden. Den
ettstrukna oktavens toner få då följande svängningstal,
der vi begagna den hos oss vanliga
beteckningen i stället för de italienska benämningarna på tonerna:
c’ d’ e’ f g’ a’ h’ c"
261 294 326 348 391 435 489 522


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huru/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free