Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om ljudet - III. - 186. Huru bär man sig åt, för att få alla instrument att stämma öfverens? - 187. Hvarför sjunker tonen i en fiol, då strängarne ej äro tillräckligt spända? - 188. Hvarför stiger tonen hos en fiol i ett rum fyldt med menniskor? - 189. Hvarför äro strängarne på ett piano eller en harpa olika långa? - 190. Hvarpå beror det, att somliga toner ljuda väl tillsammans, under det andra göra ett obehagligt intryck på örat? - 191. Hvilka toner bilda tillsammans det bästa välljudet? - 192. Hvad menas med öfvertoner? - 193. Hvilken är sammansättningen hos klockmetall? - 194. Hvarför ljuda ej alla klockor lika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186. Huru bär man sig åt, för att få
alla instrument att stämma öfverens?
Genom att stämma någon dess ton lika
med en stämgaffels ton. Före år 1859 begagnade
man i Frankrike en gaffel, som
gjorde 448 svängningar i sekunden. Vid
Ludvig XIV:s tid (senare hälften af 1600-talet)
var gaffelns svängningstal 405. Under
den moderna tiden hade sålunda a’ stigit
oupphörligt och derigenom alla de öfriga tonerna.
En följd af detta blef, att all musik
blef högre, hvilket för operatenorer var en
svårighet. Vid andra länders operascener
hade a’ ett annat svängningstal. För att
bringa reda och fasthet i allt detta, bestämdes
på en kongress i Paris 1859, att a’ skulle
göra 435 svängningar. En gaffel inrättad
efter denna föreskrift kallas normalgaffel och
begagnas numera allmänt.
187. Hvarför sjunker tonen i en fiol, då
strängarne ej äro tillräckligt spända?
Tonen från en sträng är låg, i samma
mån som strängen är lång, tjock och litet
spänd; den är hög, om strängen är kort, smal
och mycket spänd.
188. Hvarför stiger tonen hos en fiol
i ett rum fyldt med menniskor?
Emedan vattenångan, som menniskomassan
utandas, gör strängarna fuktiga, men då
tarmsträngar bli fuktiga, bli de kortare, och
då måste tonen stiga.
189. Hvarför äro strängarne på ett piano
eller en harpa olika långa?
De långa, grofva strängarna äro för de
djupa tonerna, de små och fina för de höga.
Då man nu i dessa instrument vill ha en hel
mängd toner, måste strängarnas längd gradvis
förändras.
190. Hvarpå beror det, att somliga toner
ljuda väl tillsammans, under det andra
göra ett obehagligt intryck på örat?
De toner bilda tillsammans ett välljudande
ackord, hvilkas svängningstal stå till hvarandra
i ett enkelt talförhållande; detta betyder i fysisk
mening, att dessa toners svängningar sammanträffa
efter korta mellantider. De toner åter,
hvars svängningar aldrig sammanträffa eller
ock med långa mellantider, bilda tillsammans
ett missljud eller dissonans. Deras svängningstal
stå ej i något enkelt förhållande till
hvarandra.
191. Hvilka toner bilda tillsammans det
bästa välljudet?
Först och främst två lika höga toner,
sedan grundtonen och oktaven (förhållandet
mellan svängningstalen 1 till 1 eller 1 till 2).
I förra fallet sammanträffa alla svängningarna
i senare fallet hvarannan. Andra välljudande
ackord äro c-e-g, f-a-c’ eller med andra namn
ut-mi-sol, fa-la-ut, hvilkas svängningstal i båda
ackorden äro i förhållandet 4:5:6.
192. Hvad menas med öfvertoner?
Den ton, som en sträng eller annat tonverktyg ´
ger, är vanligen sammansatt af en
hufvudton samt flere eller färre bitoner, hvilka
alla äro högre än denna och så svaga, att
det fordras ett särskildt uppöfvadt öra att höra
dem. Dessa bitoner kallas, emedan de äro
högre än hufvudtonen, öfvertoner och ge hvarje
instrument dess särskilda klang; ju flere öfvertoner
ju fylligare ton. Helmholtz i Berlin tillkommer
äran af att hafva utredt frågan om
öfvertonernas tillvaro och betydelse.
193. Hvilken är sammansättningen hos
klockmetall?
4 delar koppar och 1 del tenn. Denna
legering ljuder bättre än hvardera metallen
särskildt. Stundom tillsättes zink, ja till och
med silfver.
194. Hvarför ljuda ej alla klockor lika?
En klockas ton beror på legeringens beskaffenhet
samt på klockans form och storlek.
Då klockan vibrerar i följd af kläppens
slag, förändrar den, ehuru för ögat omärkligt,
form, blir aflång i slagets riktning och förkortas
i riktningen vinkelrätt deremot. I
följd af metallens elasticitet återtager den sin
ursprungliga form och öfvergår i ett motsatt
läge, så att den förlängda diametern blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
