Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna / 149-150 (1890) Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värme - IV. - 329. Hvarför är lågans inre del ofärgad och genomskinlig? - 330. Huru kan det vara möjligt, att så pass brännbara gaser som kolväten hunna finnas i lågan utan att vara brinnande? - 331. Hvarför är ljuslågans öfre del lysande? - 332. Hvarför lysa ej de yttersta delarna af lågan? - 333. Hvad menas med »sjungande», »dansande», »känsliga» lågor?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(båda dessa ämnen ingå i alla lysämnen) och
kallas med ett gemensamt namn kolväten.

330. Huru kan det vara möjligt, att så
pass brännbara gaser som kolväten
hunna finnas i lågan utan att
vara brinnande?

Emedan de befinna sig inuti lågan, dit
ej luftens syre kan tränga, och syre var ju
alldeles nödvändigt för att åstadkomma
antändning och förbränning.

331. Hvarför är ljuslågans öfre del
lysande?

Emedan der kolvätena förbrinna. Der-
vid förbrännes vätet till vatten, som bortgår
i form af vattenånga, kolet till kolsyra. Men
syretillgången är ej så riklig, att allt kol
kan förbrinna, en del blir fritt och sväfvar
i lågan i glödande tillstånd; deraf blir den
lysande.

332. Hvarför lysa ej de yttersta delarna
af lågan?

Emedan luften der utan svårighet kan
förena sig med kolpartiklarna till kolsyra,
dessa brinna då upp, och några fasta
glödande partiklar finnas således ej i de yttersta
delarna af lågan.

333. Hvad menas med »sjungande»,
»dansande», »känsliga» lågor?

Omgifves en liten gaslåga (fig. 88 A),
sådan man får den, om gasen får under svagt
tryck strömma fram genom ett rundt hål,
med ett passande rör, så
öfvergå lågans fladdrande
rörelser uti en regelbundet
vibrerande rörelse, och i röret
uppstår ett egendomligt
brummande läte eller ton. Är
lågan och röret väl afpassade
efter hvarandra, kan en
verklig ton uppstå, hvilken ton
är den som hör till den
ifrågavarande rörlängden. Den som
aldrig hört en dylik ton, kan
svårligen göra sig en
föreställning om dess styrka och klang.

Fig. 88. Sjungande låga.

Ofta sjunger en dylik låga ej själfmant,
utan först då den passande tonen sjungits
eller anslagits på något instrument. Den
anslagna tonen skall då vara den, som röret
sjelf gifver.

Fig. 89. Känslig låga.

Äfven fria lågor (utan rör) kunna visa
sig känsliga för ljud. Hos de flesta af våra
vanliga gaslågor ser man ett fladdrande,
hvilket beror på, att gasen i
utströmningsöppningen råkat i dallring, När lågan befinner sig
i dylik dallring, erfordras ibland den
obetydligaste luftskakning, om den blott sker i
den passande takten, för att egga upp lågans
vibrationer, så att de blifva för alla märk-
bara. För hvarje gång således en ton eller
ett ljud uppstår, som sätter luften i den
passande svängningstakten, rycker lågan till,
den förlänger sig eller förkortas, breder ut
sig eller delar sig i flere delar o. s. v. Bäst
lyckas det med lågor af den form fig. 89
anger, der gasen strömmar ut under starkt
tryck genom en rund öppning. Dylika lågor
kunna vara utormordentligt känsliga: Tyndall
omtalar en sådan flamma af 60 c. m. höjd,
som var så känslig, att den »dansade», om
ett kopparmynt slog emot ett annat i hans
hand på ett afstånd af 18 meter; då han
uppläste några verser ur ett poem, höjde den
sig och föll tillsammans i olika grad vid
vissa vokaler och konsonanter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>