- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
185-186

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värme - VI. - 467. Huru skall man kunna visa, att värme bindes, då en vätska afdunstar? - 468. Huru gör man is? - 469. Hvarför är vattenångan från verldshafven ej salt?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


467. Huru skall man kunna visa, att
värme bindes, då en vätska afdunstar?


Om ej de i föregående stycke omnämda
företeelserna äro tillräckligt öfvertygande, kan
man lätt genom följande försök på ett för
alla begripligt sätt visa, att värme bindes vid
en vätskas afdunstning. Kring kulan på en
vanlig termometer binder man en bit tunt
tyg (t. ex. muslin), sedan neddoppas den
omlindade kulan i eter (en vätska som fås på
hvarje apotek), och termometern upphänges
på ett fritt ställe. Efter några ögonblick
ser man qvicksilfret i termometern sjunka,
och snart visar den 8 à 10 grader under
fryspunkten, oaktadt temperaturen i rummet
kan vara 18 à 20 grader öfver noll. Denna
betydliga temperatursänkning har sin grund
i eterns flyktighet eller stora lätthet att öfvergå
i gas. Man behöfver för öfrigt blott slå
några droppar eter i handen, då man genast
erfar en isande kyla (se st. 451).

468. Huru gör man is?

Utom den metod vi redan omtalat i
stycket 466, men som är allt för långsam i vår
rastlösa tid och dessutom ej alltid låter an-
vända sig, har man konstruerat enkomma
maskiner, s. k. ismaskiner, med hvilkas
tillhjälp stora mängder is när som helst och på
kort tid kunna åstadkommas.

illustration placeholder
Fig. 97. Carrés ismaskin.


I allmänhet grunda sig dessa maskiner
på värmeförlusten vid afdunstning. En af
de vanligaste är den af Carré konstruerade,
hvaraf en typ finnes afbildad i fig. 97.
Apparaten består af två slutna metallkärl, G och
L, sammanbundna med en rörledning. I
kärlet G införes en mättad lösning af
ammoniak i vatten, det andra kärlet är tomt.
Upphettas kärlet G öfver en ugn, under det
kärlet L nedsättes i kallt vatten, bortgår
ammoniaken i gasform och förtätas i L,
under det vattnet till följd af det höga trycket
ej kan förvandlas i ånga. Sedan all
ammoniak gått öfver från G till L, tages
apparaten från elden och placeras så, att G
kommer ned i vattenkärlet, medan L omgifves
med något för värme ogenomträngligt ämne
(bomull, hö, dun m. m.). Ammoniaken
förvandlas då åter till gas och upptages med
stor häftighet af det nu kalla vattnet i G.
Då en viss volym vatten kan upptaga mer
än 700 ggr. sin volym ammoniak, är det
alltid tomt på ammoniakgas i G, hvilket
pådrifver afdunstningen i L. Härigenom
uppstår en betydlig temperatursänkning i L,
som är tillräcklig att förvandla till is det
vatten, som finnes i ett annat kärl, insatt i
L (särskildt afbildadt i P). Carré har
ock konstruerat en annan maskin, som
arbetar kontinuerligt, d. v. s. utan afbrott,
hvilken äfven hvilar på ammoniakens afdunstning.

Vid andra ismaskiner begagnar man sig
af eter, flytande Svafvelsyrlighet eller
klormetyl i stället för ammoniak. Så t. ex.
använder Pictet i sin maskin, med hvilken 1,000
kg. is kunna fås i timmen, flytande
Svafvelsyrlighet, som får afdunsta i ett luftförtunnadt
rum. Förtunningen åstadkommes medels stora
luftpumpar, drifna af ånga.

I båda de nu anförda maskinerna ha vi
exempel på, huru värme omsättes i köld.

469. Hvarför är vattenångan från
verldshafven ej salt?


Emedan det blott är det rena vattnet som
afdunstar; saltet stannar qvar. Oceanen är
den förnämsta källan till luftens fuktighet.
I de högre, kallare luftlagren förtätas
vattenångan till moln, som ge upphof till
nederbörden, hvarifrån källorna och vattendragen
på jorden hemta sin näring. Atmosfärens
vatten (regnvattnet) rinner ned i hafven
såsom sött vatten. Det är hufvudsakligen
trakterna kring eqvatorn, som alstra atmosfärens
vattenånga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free