Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. - 644. Hvad menas med komplementfärger? - 645. Hvarför synes ingen färgspridning vid ljusets gång genom en fönsterruta? - 646. Hvarifrån kommer färgspelet, då solljus träffar glasen på en ljuskrona? - 647. Hvad förstås med de s. k. Frauenhoferska linierna? - 648. Förekomma alltid mörka linier i ett spektrum? - 649. Huru ser det spektrum ut, som en glödande gasformig kropp alstrar? - 650. Hvad menas med spektralanalys?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färger behöfdes, för att tillsammans ge hvitt
ljus, men Helmholtz har visat, att detta ej
är nödvändigt. Komplementfärger äro enligt
Helmhotz: violett och gröngult; indigo och
gult; cyanblått och orange; blågrönt och rödt.
Komplementfärgerna äro således i
allmänhet ej två enkla Spektralfärger utan en enkel
och en blandningsfärg.
Vi böra kanske påpeka, att här talas om
ljus af olika färger, ej om färgstoffer. Så
t. ex. ger gult och blått ljus hvitt, men gul
och blå färg, grön.
645. Hvarför synes ingen färgspridning
vid ljusets gång genom en fönsterruta?
Emedan glasets båda ytor äro parallela.
En ljusstråle som genomgår glaset, kommer
att efter brytningen bibehålla en riktning
parallel med den, som strålen hade, innan den
träffade glasskifvan. De särskilda färgerna
följas således åt nära parallelt och gifva
derför intrycket af hvitt ljus.
646. Hvarifrån kommer färgspelet, då
solljus träffar glasen på en ljuskrona?
Från ljusets sönderdelning vid dess gång
genom glasen. Emedan dessa äro slipade
såsom prismor, sönderdelas ljuset, och ögat
träffas af olika färgstrålar, allt efter som det
ändrar läge. Af samma orsak glänser en
slipad diamant i alla regnbågsfärgerna.
647. Hvad förstås med de s. k.
Frauenhoferska linierna?
Enligt Newton utgjorde sol spektrum en
oafbruten följd af färgadt ljus, som
omärkligt öfvergick från den ena färgnyansen till
den andra. Men då Wollaston 1802 genom
prismat betraktade en fin af solljuset belyst
springöppning, fann han i spektrum några
mörka linier, gående tvärs öfver detsamma
och likasom skiljande de olika färgerna. Dessa
linier voro okända för Frauenhofer, då han
1814 medels en kikare undersökte
solspektrum. Han upptäckte då en stor mängd
mörka linier, strödda öfver hela spektrum,
bland hvilka 8 voro mera i ögonen fallande
och derför betecknades med bokstäfverna
A, B, C .... H (se, fig. 120).
Frauenhofer fann vidare, att olika himmelskroppar
gåfvo andra linier, så att han
trodde, att man på liniernas läge
i spektrum skulle kunna skilja
ljuskällorna från hvarandra. Så t. ex.
gaf månen ett spektrum lika med
solens, hvilket var att förmoda,
då det ju är solens ljus, som
återkastas från månen. Deremot visade
Sirius’ spektrum helt andra linier.
 |
| Fig. 120, Frauenhoferska linierna i solspektrum. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
