- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
251-252

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. - 654. Hvad förstås med ljusets dubbelbrytning? - 655. Hvad förstås med polariseradt ljus? - 656. Huru får man polariseradt ljus? - 657. Huru visar sig polariseradt ljus? - 658. Hvad förstås med ljusets interferens?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig ljusvågorna likformigt åt alla sidor, men
hos de flesta kristaller fortplantar sig ljuset
olika i de särskilda kristallaxlarnes riktning.
Att närmare ingå på den af Huyghens gifna
förklaringen af dubbelbrytningen är omöjligt.
Bland dubbelbrytande ämnen är
kalkspaten, eller, som. den ock efter sin
hufvudsakligaste fyndort kallas, Islandsspat, mest
bekant. Det var ock hos denna kropp, som
Bartholinus i Köpenhamn första gången
observerade fenomenet 1669.

655. Hvad förstås med polariseradt ljus?

Dermed förstås ljus, som under vissa
förhållanden förlorat förmågan att reflekteras
från en spegel, genomgå en genomskinlig
kropp o. s. v.; egenskaper, som det naturliga
ljuset ju under alla omständigheter besitter.
Namnet härleder sig från jämförelsen med en
magnet, som visar största verkan i sina s. k.
poler.

För att förstå polarisationen, är det n
ödvändigt att säga ett par ord om det sätt,
hvarpå etern vibrerar i en ljusstråle. Tänker
man sig ett hampsnöre af någorlunda längd,
spändt vågrätt mellan ett par stöd, och att
man man med en käpp slår till snöret
ofvanifrån, ser man, huru slaget fortplantar sig
längs efter snöret med betydlig hastighet. De
delar af snöret, som träffades af slaget,
trängas åt sidan, dessa draga sina grannar efter
sig, och på det sättet fortplantas slaget till
bortre ändan af snöret. Smådelarna hos
snöret röra sig upp och ned, men rörelsen
fortplantas i vågrät led. På samma sätt försiggå
etervibrationerna i en ljusstråle vinkelrätt mot
strålens riktning. Hos en vanlig ljusstråle
svänga etermolekylerna i alla möjliga
riktningar vinkelrätt mot strålen, men i den
polariserade svänga de i ett och samma plan
(alldeles så som i hampsnöret), d. v. s. i en
en enda riktning.

656. Huru får man polariseradt ljus?

Genom att låta ljuset gå genom vissa
kristaller eller och genom reflexion.
Fullständigast lyckas det, om ljuset reflekteras från
en spegel af svart glas under en lutning af
35° mot ytan; eller om vanligt ljus får gå
genom en kalkspatkristall, då båda strålarna
äro polariserade.

657. Huru visar sig polariseradt ljus?

För blotta ögat synes ingen skilnad
mellan naturligt och polariseradt ljus; det
polariserade ljuset gör samma intryck på ögat som
det naturliga. Men sätter jag framför ögat
en kalkspatkristall, så att strålen först
måste gå genom kristallen, innan den intränger
i ögat, så uppstår vid vissa lägen hos
kristallen mörker, d. v. s. strålen genomgår icke
kalkspaten. En polariserad stråle kan ej
genomgå ett dubbelbrytande ämne annat än
under vissa förhållanden. Samma är
förhållandet vid reflexion. En polariserad stråle
reflekteras ej från en spegel under alla omständigheter.

Som vi se, är det egentligen vid brytning
och reflexion, som det polariserade ljuset
visar olikheter mot det naturliga. Ljusets
polarisation upptäcktes 1808 af Malus.

658. Hvad förstås med ljusets interferens?

Att två ljusstrålar kunna utsläcka
hvarandra; ljus lagdt till ljus blir mörker. Detta
anmärkningsvärda fenomen, som observerades
redan på 1600-talet af Grimaldi, var alldeles
oförklarligt för emissionsteorien (583), men
en alldeles nödvändig följd af
vibrationsteorien, för hvilken det blef ett mäktigt stöd.
Om två strålar gå samma väg, så är det
tydligt, att under vissa förhållanden skall kunna
inträffa, att en eterpartikel till följd af den
ena strålen vill svänga uppåt, men under
inverkan af den andra vill röra sig nedåt; äro
då båda verkningarna lika starka, kan
partikeln ej röra sig hvarken upp eller ned: den
blir i hvila. Inträffar detta hela tiden,
ljusstrålarna fortfara, blir i den punkten mörker.
Om deremot de båda ljusstrålarna sträfva att
föra eterpartikeln åt samma håll, förstärka de
hvarandras inverkan, och ljusintrycket
förstärkes. Vid interferens ser man derför
omvexlande ljusa och mörka band i stället för en
likformigt belyst yta. Träffas ögat af
interfererande ljusstrålar, uppstå oupphörliga
afbrott i ljusintrycket, men för att
interferensen mellan två ljusknippen ej skall upphäfvas
af interferensen mellan ett, par andra, måste
ljuskällan vara en lysande punkt. Af detta
skäl är det, som fixstjernorna tindra mer än
planeterna, som ha en större synbar yta. Är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free