Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. - 691. Hvad är orsaken till kropparnes färger? - 692. Har en kropp samma färg i genomgående som i reflekteradt ljus? - 693. Hvarför synas pulverformiga kroppar hvita? - 694. Finnes någon praktisk metod, enligt hvilken man kan klassificera de olika färgerna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkastar rödt ljus och absorberar eller
genomsläpper allt annat. Det är klart, att en
oändlig mängd färgnyanser på detta sätt skola
uppstå, allt efter mängden af de strålar som
återkastas.
Återkastar kroppen ljus af alla färger, synes
den hvit, absorberar den alla färgerna, synes
den svart. Belyses kroppen af färgadt ljus,
får den oftast ett annat utseende än vid
belysning med solljus eller hvitt ljus. Det är
derför som färgadt tyg m. m. ser så olika
ut vid dags- och vid eldsljus. Vårt vanliga
gasljus är gulrödt; kroppar, som absorbera
denna färgnyans, bli derför vid gasbelysning
mörka, medan de vid dager kunna vara blåa,
gröna o. s. v. Det elektriska ljuset är violett
till färgen, hvarför det ej bör förvåna oss,
att tyger m. m. se olika ut vid gas- och
elektrisk belysning.
692. Har en kropp samma färg i
genomgående som i reflekteradt ljus?
I allmänhet taget icke. Då ljuset går
igenom en kropp, absorberas en del färger,
och en del gå igenom. Resten reflekteras
och ger kroppen dess färg i reflekteradt ljus,
medan det genomgående ljuset bestämmer
färgen i genomgående ljus. Så t. ex. är allt
färgadt glas i reflekteradt ljus mörkt, blott
visande olika grader af mörker, under det i
genomgående ljus (då man sätter det mot
dagern) färgerna kunna vara högst olika.
Guld i tunna lager (s. k. bladguld) är
blågrönt i genomgående ljus, silfver under samma
förhållanden blått. Endast de kroppar, der
ljuset vid reflexionen intränger ett stycke i
kroppen, då naturligtvis reflexionen åtföljes
af absorption, kunna visa samma färg både
i reflekteradt och i genomgående ljus.
693. Hvarför synas pulverformiga
kroppar hvita?
Detta ganska märkvärdiga fenomen
sammanhänger med den omständigheten, att
ljuset vid reflexionen intränger ett stycke i den
reflekterande kroppen, hvarvid en absorption
uppstår; och de reflekterade strålarna bestämma
kroppens färg. Sönderstött glas bildar ett
hvitt pulver, oberoende af hvad färg glaset
hade. Is, som i form af stora stycken är
blå, blir hvit, då vi se den som snö. Vatten
i form af små droppar eller skum är hvitt
o. s. v. Alla dessa exempel bestyrka
ytterligare det påstående, att kroppens färg ej är
en hos kroppen inneboende egenskap, utan
endast beror på ytans beskaffenhet. Då
kroppen är pulveriserad, intränger på grund af
upprepade reflexioner ljuset ej så långt in i
kroppen, så att någon absorption kan ega
rum. Derför återkastas i detta fall strålar
af alla färger, och kroppen synes hvit. Är
kroppen i större bitar, intränger ljuset i hvarje
bit, en absorption uppkommer, och derför
lyser ett groft pulver med ungefär samma
färg som kroppen, då den var i ett enda
stycke.
694. Finnes någon praktisk metod, enligt
hvilken man kan klassificera de olika
färgerna?
Det enda vetenskapliga sättet att bestämma
en färg är att ange dess plats i spektrum,
d. v. s. dess brytbarhet. Men utom det att
denna metod endast är användbar för de enkla
färgerna i spektrum och ej kan användas för
färgstofter, finnes en massa blandningsfärger,
der det vore omöjligt att angifva en viss
brytbarhet. I det praktiska lifvet ger man
färgerna namn efter de naturföremål, de mer
eller mindre likna. Så t. ex. talar man om
lilasfärg i en massa nyanser, om gräsgrönt,
turkosblått o. s. v.
Det är tydligt, att dylika namn äro
temligen sväfvande och ovetenskapliga. Chevreul
har derför infört en färgskala, som omfattar
de flesta i praktiska lifvet förekommande
färger, ordnade efter en viss grund.
Enligt Chevreul kan en enkel färg
förändras på något af följande fyra sätt; l:o
genom tillsättning af hvitt, som gör färgen
ljusare genom att minska dess egen styrka;
2:o genom tillsättande af svart, som gör
färgen dunklare; 3:o genom tillsättande af
någon annan färg, som förändrar utan att
fördunkla den ursprungliga färgen; 4:o genom
tillsättande af någon färg, som fördunklar
den ursprungliga färgen, så att, om denna
blandning drifves till sin gräns, uppstår svart
eller mörkt grått. Genom att noga
definiera dessa olika förändringar hos en färg,
införde Chevreul en bestämd ordning och
nomenklatur. Så kallar han färgton de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
