- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
301-302

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - I. - 721. Hvilka äro de förnämsta egenskaper, som tillkomma en magnet? - 722. Huru förfärdigas en magnet?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundegenskap och den bestämmande för alla
magnetiska fenomen.

Magneten drager bäst järn och ämnen,
som innehålla denna metall, samt de med
järnet beslägtade metallerna nickel och
kobolt. Faraday har dock visat, att en stark
magnet äfven verkar på flera andra kroppar,
ehuru ytterst svagt.

722. Huru förfärdigas en magnet?

En naturlig magnet förses vanligen med
en s. k. armering, hvarigenom magnetens
styrka ökas. Armeringen består i två platta
järnstycken, som bekläda de två ytor hos
malmstycket, der polerna visa sig.
Armeringen räcker ett stycke nedom stenen och
bildar ett par nya poler p och p’ (fig. 156).

illustration placeholder
Fig. 156. Naturlig magnet med armering.


Magneten verkar på ett »mjukt»
järnstycke P, kalladt ankaret, vid hvilket belast-
ningen hänges, om man vill, att magneten
skall bära en tyngd.

Då man vill magnetisera ett stålstycke,
så väljes dertill härdadt stål. Själfva
magnetiseringen sker genom s. k. strykning med
användning af redan färdiga magneter.

Enkel strykning tillgår så, att ena polen
af en magnet AA’ (fig. 157) nedsättes på
midten af stålstången BB’ och strykes i
riktning mot ändan B’, der den upplyftes och
åter nedsättes på stångens midt, hvarefter
strykningen upprepas flere gånger på samma
sätt. Derefter vändes magneten AA’, och
polen A nedsättes på midten af BB’,
hvarefter strykningen upprepas ett lika antal
gånger mot ändan B. Är A’ en sydpol,
uppstår i B’ en nordpol, d. v. s. den ända af
stången, mot hvilken man för magnetens
sydpol, blir nordpol.

illustration placeholder
Fig. 157, Enkel strykning.



illustration placeholder
Fig. 158. Dubbel strykning; första metoden.


Dubbel strykning erfordrar två magneter
hvilka med oliknämda poler placeras vid
stångens midt (fig. 158). Från midten föras
båda magneterna utåt till ändarna af stången,
upplyftas och nedsättas åter på midten.
Dermed fortsättes tills stången är
genommagnetiserad. En annan form af dubbelstrykning
är, att nedsätta de båda magneterna på
stångens midt, hvarvid de lämpligen åtskiljas af
en träklots (se fig. 159). Från midten
föras magneterna mot stångens ena ända,
derifrån, utan att upplyftas, till den andra, och
så fram och tillbaka mellan ändpunkterna,
hvarvid iakttages, att strykningen slutar på
midten af stången.

illustration placeholder
Fig. 159. Dubbel strykning; andra metoden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free