- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
347-348

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - II. - 805. Hvad är orsaken till S:t Elmselden? - 806. Hvarför visar sig S:t Elmselden oftare på sjön än på landet? - 807. Hvad förstås med norrsken?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från spetsen af en åskledare kan man
stundom få se utgå en dylik låga. Fenomenet
är således ingenting annat än en långsam
elektrisk urladdning. Namnet lär härleda sig
från S:t Elmo, en fästning vid Neapel, der
fenomenet är mycket vanligt under åskväder.

806. Hvarför visar sig S:t Elmselden
oftare på sjön än på landet?


Emedan luften öfver hafvet är fuktigare,
och fuktig luft såsom en god ledare
underlättar elektricitetens utströmmande genom
spetsar.

807. Hvad förstås med norrsken?

illustration placeholder
Fig. 192. Norrsken.


Norrskenet är, som för de fleste torde vara
bekant, ett lysande fenomen, som stundom visar
sig på norra delen af natthimmeln. Ett
dylikt visar sig äfven på södra halfklotets
himmel mot sydpolen och kallas der sydsken.
Norrskenets utseende vexlar betydligt. Än
visar det sig som ett svagt sken, sträckande
sig öfver en större del af himmeln; än skjuta
glänsande strålar upp från någon del af
horisonten (fig. 192), hvilkas färg vexla från
gulgrönt till purpurrödt och stundom sträcka
sig upp mot zenit, ja till och med ännu
längre. Vanligen äro dessa strålar stadda i
rörelse både i vågrät och lodrät riktning, så
att fenomenet ger himmeln ett flammande
utseende. Det vanliga är, att strålarna ej
utgå från sjelfva horisonten utan ett stycke
ofvanom denna från en lysande, tämligen
skarpt begränsad båge, norrskensbågen. Bågen
ligger vinkelrätt mot magnetiska meridianen
(angifven af kompassnålen) och mellan bågen
och norra horisonten befinner sig ett mörkt
segment. Stundom förekomma flere bågar, och
deras form är ofta synnerligen oregelbunden,
liknande hängande draperier (se fig. 193).
Den praktfullaste formen af norrsken är dock
den s. k. norrskenskronan. Från alla delar
af horisonten uppstiga strålar mot zenit och
löpa tillsammans i en punkt något söder om
zenit. Lemström i Helsingfors, som medföljde
Nordenskiöld på hans polarfärd 1868,
beskrifver ett dylikt norrsken såsom något öfver
all förväntan storartadt. »Från alla håll
utgingo strålar, lifligt färgade, nedtill i
gulhvitt, som något högre upp öfvergick till en
färgton i grönt och öfverst i rödt och violett.
Under ett kort ögonblick förenade sig alla
dessa strålar till en lifligt färgad, mycket
regelbunden krona, som aftecknade sig på
himmeln något söder om zenit. Under det
fenomenet var som mest utveckladt, gaf det
hela intrycket af ett vidsträckt tempelhvalf,
i hvars midt en sirlig krona blifvit tecknad»[1]


[1] S. Lemström. Om polarljuset eller norrskenet, pag. 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free