- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
351-352

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - II. - 808. Huru uppstår norrskenet? - 809. Huru högt öfver jordytan befinner sig norrskenet? - 810. Förekomma norrsken lika talrikt på alla breddgrader? - III. - 811. Hvad menas med galvanism eller beröringselektricitet?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först 1741 af Hjorter och Celsius i Upsala,
hvilka observerade, att en kompassnål kom i
starka svängningar, så snart ett norrsken
visade sig. Något senare eller 1777 iakttog
Wilcke i Stockholm, att norrskenets krona
låg ungefär i den punkt på himmelen, mot
hvilken en s. k. inklinationsnåls (732) öfre
ända pekade. För öfrigt påminner hela
utseendet af norrskensfenomenet på det lifligaste
om den elektriska gnistan, då den hoppar
öfver mellan två metallspetsar i ett
luftförtunnadt glasrör (Geisslers rör). Man har
derför länge ansett norrskenet vara ett
elektriskt fenomen, en långsam urladdning mellan
de öfversta luftlagrens elektricitet och
jordens. Detta är blott grunden, hvarpå en
teori för norrskenet skall byggas. Sedan
återstår att förklara en mängd saker; hvarför
t. ex. norrskenet ej visar sig vid eqvatorn,
under det just der åskvädren äro talrikast;
hvarför vid polen norrsken förekomma mindre
ofta än några breddgrader längre ned o. s. v.
Den som bäst lyckats häruti är professor
Edlund i Stockholm, hvars norrskensteori anses
vara den sannolikaste. Att närmare ingå på
denna teori är här omöjligt.

809. Huru högt öfver jordytan befinner
sig norrskenet?


Uppmätningen af norrskenets höjd kan
blott ske på ett ungefär. Mätningen bör
nämligen ske från minst två olika platser, och
vid ett så vexlande fenomen är det ytterst
svårt att veta, om båda observatörerna mäta
samma stråle. Emellertid antages vanligen, att
nedre gränsen för norrskenet ligger 10 à 40
mil högt, under det den öfre sträcker sig 50
à 70 mil upp i atmosfären. En del
norrsken synas dock uppstå vida lägre, i
molnregionen, ja nästan vid jordytan. Detta gäller
i synnerhet om norrskenen i polartrakterna.

810. Förekomma norrsken lika talrikt på
alla breddgrader?


Nej; mellan vändkretsarna äro de ytterst
sällsynta. I Havanna på 23° N. latitud
hafva blott sex norrsken observerats på 100
år, medan i polartrakterna knappt någon
klar natt under den mörka årstiden förgår
utan norrsken. Längre mot polen aftager
åter norrskenens talrikhet. Bältet för de
talrikaste norrskenen (minst 100 om året) ligger
i Europa mellan 68° och 75° N. latitud och
i Amerika mellan 55° och 62°.

III.



811. Hvad menas med galvanism eller
beröringselektricitet?


Ända till slutet af förra århundradet kände
man knappt något annat sätt att frambringa
elektricitet än gnidning eller friktion.
Visserligen hade man klart för sig, att elektricitet
bildades i molnen, men på hvad sätt var
alldeles obekant. Några forskare trodde sig
väl hafva upptäckt, att elektricitet bildades
vid vissa kemiska processer, vid vattengasens
kondensation o. s. v., men dessa funderingar
voro blott famlande försök, och man var
uteslutande hänvisad till gnidning eller friktion
vid framställningen af elektricitet.

År 1780 upptäckte Galvani, professor i
anatomi vid universitetet i Bologna, då han
en dag var sysselsatt med nervundersökningar
och för den skull hade afskurit bakbenet på
en nyss dödad groda och blottat den s. k.
kruralnerven, att det ryckte till i grodbenet,
hvarje gång hans medhjälpare med sin knif
berörde nerven. Galvani märkte snart, att
dessa ryckningar ej ensamt berodde på
beröringen mellan knifven och nerven, utan att
de inträffade, blott om samtidigt en i närheten
stående elektricitetsmaskin var i verksamhet.
Detta fenomen var tydligen ej annat än ett
»bakslag» (792), som visade sig, hvarje gång
nerven befann sig i närheten af en elektrisk
urladdning och sattes i ledande förbindelse
med jorden (genom knifven och operatören).
Galvani trodde sig nu i grodlåret hafva
funnit ett nytt elektroskop, som genom sina
ryckningar kunde angifva tillvaron af elektricitet.
Han beslöt att använda detta elektroskop för
studiet af luftens elektricitet och uthängde i
det ändamålet en dag 1786 några preparerade
grodlår på ett järnstaket förmedels krokar af
koppartråd, som voro fästade i kruralnerven.
Han erhöll emellertid ej något utslag på
luftens elektricitet, men deremot märkte han till
sin stora förvåning, att hvarje gång grodlåret
berörde staketet, sammandrogo sig benets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huru/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free