- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
369-370

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - III. - 837. Hvad förstås med termoelektricitet? - 838. Hvad förstås med en termoelektrisk stapel? - 839. Hvad förstås med ett »sekundärt» element?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i magnetiska norr och söder, och det ena
lödningsstället uppvärmes, afviker nålen,
hvilket ju antyder, att en elektrisk
ström genomgår ledningen (834).
En dylik kombination af två
metaller kallas ett termoelektriskt
element
. Fig. 208 visar en
annan anordning; de båda
metallerna A och B äro sammanlödda
endast på ett ställe C, de fria
ändarna stå i förbindelse med
galvanometern G.
illustration placeholder
Fig. 208. Termoelektriskt element.


838. Hvad förstås med en
termoelektrisk stapel?


Den elektromotoriska kraften
hos ett termoelektriskt element
är mycket ringa. Den vexlar dels med
metallerna dels med temperaturskilnaden mellan
de båda lödningsställena. Antimon och
Vismut tillsammans ge den största kraften. Ju
större temperaturskilnaden är mellan de båda
lödningsställena, ju starkare blir strömmen.

illustration placeholder
Fig. 209. Termoelektrisk stapel.


För att åstadkomma starka termoelektriska
strömmar, sammansätter man flere element
till en termoelektrisk stapel (fig. 209).
Antimon- och vismutstänger sammanlödas på det
sättet, att hvarannan fog är vänd åt samma
håll. Upphettas nu den ena sidans
lödningsställen, uppkommer vid hvarje sådant en
elektromotorisk kraft, som på alla ställena
drifver elektriciteten i samma riktning. För att
få starka strömmar, behöfvas stora
termoelektriska staplar och betydliga
temperaturdifferenser. Så t. ex. har Clamond konstruerat
en stapel af 3,000 element, der ena metallen
är en legering (blandning) af zink och
antimon, den andra en legering af nickel, zink
och koppar eller ock enbart järn. Om
temperaturen på den varma sidan är 360° och
på den kalla 81°, erhålles en elektromotorisk
kraft lika med den hos 110 Daniells element.

839. Hvad förstås med ett »sekundärt»
element?


Vi hafva redan (817) nämt, att den
galvaniska strömmen sönderdelar vatten i syre
och väte, och att dessa gaser lägga sig på
hvar sin af de båda metallskifvor, genom
hvilka strömmen ledes genom vätskan. Vid
kontakten mellan metallerna och gaserna
uppkom en ström, polarisationsströmmen, som
gick i motsatt led mot den ursprungliga.

Om derför metallskifvorna förenas med
en ny tråd, med uteslutande af det
ursprungliga elementet, utgöra dessa gasbeklädda
metallskifvor ett nytt galvaniskt element, som
kallas sekundärt element, d. v. s. ett sådant
som för sin verksamhet fordrar en föregående
laddning från ett annat element.

Ritter är den förste, som praktiskt
realiserade denna tanke. Flere metallskifvor
lades på hvarandra i en stapel, men så att
hvarje skifva var skild från den nästa genom
en i en koksaltlösning fuktad klädeslapp.
Strömmen från en galvanisk stapel fick under
någon tid genomgå skifvorna. Sedan
strömmen afbrutits, och de yttersta skifvorna
förenats med en metall-ledning, uppkom i
ledningen en ström, som gick i motsatt led mot
laddningsströmmen. Orsaken till strömmen
är, att vid skifvornas olika sidor afsatt sig
syre och väte, som uppkommit genom
sönderdelning af vattnet i klädeslapparna. Den
nya strömmen sönderdelar ock vattnet, men
i motsatt riktning, så att gaserna vid
metallplattorna så småningom åter förenas till
vatten, och den sekundära strömmen upphör inom
kort.

Först genom Plantés undersökningar öfver
de sekundära staplarna hafva dessa fått någon
verkligt praktisk betydelse. År 1859 visade
han, att bly är en särdeles passande metall
för dessa staplar. Planté bildar sitt
sekundära element derigenom, att han i spiral
hoprullar två blyskifvor, skilda från hvarandra
genom två parallelt lagda gummiband, och
nedsätter dem i ett högt cylindriskt kärl af
glas eller guttaperka, innehållande vatten med
något svafvelsyra (1 d. svafvelsyra på 10 d.
vatten). De båda blyskifvorna sättas i
förbindelse med hvar sin af de båda poltrådarna
från en galvanisk stapel af två eller tre
Daniells element. På det sättet får den
elektriska strömmen passera från ena blyskifvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free