- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
373-374

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet - III. - 841. Hvad menas med galvanoplastik? - 842. Hvad menas med stereotypering? - 843. Huru tillgår galvanisk förgyllning, försilfring etc?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sönderdelas nästan alla saltlösningar, och alltid
följer metallen med strömmen och lägger sig,
så vida ej några kemiska krafter hindra, på
den negativa polen. Vi mena då med poler
de båda metallskifvor, genom hvilka
strömmen ledes in och ut ur vätskan.

Den elektriska strömmens kemiska
verkningar studerades af Faraday 1834 och 1835
och kallas elektrolys. Jacobi utvecklade sedan
på grund af Faradays upptäckter en metod
att på elektrisk väg öfverdraga metaller och
andra ledande kroppar med ett lager af
någon annan metall. Detta kallas
galvanoplastik, en konst som i vår tid blifvit en
storartad industri. Man kan nu på galvanisk
väg förgylla, försilfra, förkoppra, förnickla,
platinera o. s. v. föremål, genom att sätta
dem såsom negativ pol i ett passande
»metallbad» och under en längre tid leda en
elektrisk ström genom vätskan. Galvanoplastiken
användes ock för åstadkommande af
tryckformar (clichéer), medaljaftryck o. s. v.

Föremål, som skola afbildas, men själfva
äro oledande för elektriciteten, ingnidas först
med grafit, hvarigenom ytan blir ledande.

illustration placeholder
Fig. 211. Galvanoplastisk apparat.


Hvar och en kan själf utföra galvaniska
utfällningar med följande enkla apparat. Ett
större glaskärl (fig. 211) fylles med
kopparvitriollösning; i detta kärl ställes ett mindre
kärl, hvars botten är bortsprängd, och öppningen
öfverbunden med ett stycke af en oxblåsa.
Detta kärl innehåller utspädd svafvelsyra (1
del syra på 30 delar vatten) och placeras så,
att det befinner sig ett stycke ofvanom det
yttre kärlets botten. I kopparvitriolen lägges
den pjes, af hvilken man vill skaffa sig ett
aftryck eller som skall förkoppras. Är denna
oledande, öfverdrages ytan med grafit, och
en koppartråd ledes från grafitöfverdraget.
I det inre kärlet upphänges ett stycke zink,
äfven fäst vid en koppartråd. Förenas de
båda trådarna uppstår en galvanisk ström,
som går från zinken genom vätskorna till
undre plattan. Strömmen sönderdelar
kopparvitriolen, och koppar utfälles på den undre
skifvan. Var nu denna en medalj eller
tryckform, får man ett troget aftryck i koppar,
som är en så att säga ut- och invänd
afbildning af originalet. Denna afbildning
användes sedan som undre platta, då man får ett
nytt aftryck, fullkomligt liknande det
ursprungliga originalet.

Eftersom det ej är nödvändigt, att den
undre plattan (i kopparvitriolen) är af
metall, blott dess yta är ledande, kan man
till första form (matris) använda ett aftryck
i gips, guttaperka, stearin, trä o. s. v. På
detta sätt kunna träsnitt återgifvas i koppar,
hvarigenom tryckformar erhållas, som längre
motstå slitning.

842. Hvad menas med stereotypering?

Ett i boktryckerier användt förvaringssätt
att, sedan en trycksida blifvit »satt»,
genom afpressning taga en matris deraf, i
hvilken sedan gjutes stilmassa. Den sålunda
nygjutna formen användes sedan vid
tryckningen i stället för den med rörliga stilar
uppsatta, hvarigenom slitning af dessa undvikes
och äfven andra fördelar vinnas. I detta
förfaringssätt ingår således ej galvanoplastik.

843. Huru tillgår galvanisk förgyllning,
försilfring etc?


Det föremål som skall förgyllas etc. måste
först sorgfälligt renas, dels från fett och smuts
(tvättning med benzin eller kokning i
pottaskelösning) dels från oxidöfverdrag (behandling
med lämplig koncentrerad syra). Denna
förberedande process (betning) är nödvändig, för
att metallöfverdraget skall falla ut lika öfver
kroppens hela yta. Vid förgyllning af järn,
stål, zink och aluminium måste ytan först
förkoppras, emedan guldet ej annars fastnar.
Vid förgyllning användes en lösning af 50
gram guldklorid, 150 gr. cyankalium, löst i
1 liter vatten. En försilfringsvätska erhålles
genom att blanda 450 gr. cyankalium med
70 gr. cyansilfver och 4.5 liter vatten. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free